Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Korsaren och hans efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
KORSAREN OCH HANS EFTERFÖLJARE.
Den andra sidan hos Chateaubriand, den demoniska, får sin
vidareutveckling hos Byron. Denne sätter på densamma en prägel
av sådan art, att typen får europeisk giltighet. De poetiska
berättelser av Byron, som äro att räkna till här ifrågavarande kategori,
förefalla oss nutidsmänniskor mer eller mindre onjutbara, men det är
icke desto mindre just genom dem som Byron fått sin stora betydelse
i Europas litteraturhistoria. Och personligen blev han, denne
våldsamt trotsige, denne bländande världsmannamässige individ, som
kunde vara lika bedårande i sin hänförelse, som han var överväldigande
i sin obändiga upproriskhet och förkrossande i sitt förakt — denne man
blev sin tids ideal av en diktargestalt.
Men icke nog härmed! Även hans fantasiskapelser bedårade Europa
och etsade sig in i diktarnas fantasi, så att de gingo igen i alla
europeiska länders diktverk. Men allt detta sammanhänger med det
sakförhållandet, att det var Byron som utlöste den hos hans samtid
inneboende trängtan och åtrån samt gav dess idealgestalter en bestämd
form.
Den demoniskt betonade åtrå, som i Chateaubriands »René»
kommit till ett så klassiskt och mästerligt uttryck, hade nämligen gjort
sig förnimbar även i andra länders litteratur. Även i Tyskland får
man hos Tieck och Jean Paul (J. P. F. Richter) göra bekantskap med
dessa Kainsmärkta individer, vilka måste tillintetgöra alla goda
känslor både inom sig och omkring sig för att tillfredsställa sitt eget
tomma jag, vilket dock fortfar att vara lika tomt.
Därjämte går i Tyskland en estetiskt söndersplittrande riktning
sida vid sida med den etiskt upplösande. Det blev modernt, att diktaren
i sin suveräna »romantiska ironi» lekte med det intryck, som hans
eget verk gjorde, och rätt som det var slet sönder illusionen mitt för
17
—221098. Bing, Litteraturens inre utveckling under 19:e årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
