Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Korsaren och hans efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSAREN OCH HANS EFTERFÖLJARE.
av 300,000 människor, om dess strömmar av blod och om den ångest
och förtvivlan, som följa dem. Men över allt detta lyser
Austerlitzsolen; i den torkar blodet, i den strålar äran, i den glimmar det av stål.
Men efter kejsarens fall blir allt gammalt, och ungdomen sitter
sorgfull på ruinerna av en värld. I femton år hade den drömt om
Moskvas snö och pyramidernas sol; den hade icke varit utanför sin stads
hank och stör, men den visste, att varje väg från densamma ledde till
någon av Europas huvudstäder. Nu var allt detta förbi. På
Frankrikes tron satt en konung, som gav en allmosa, när man höll fram sin
hatt, och som kysste krucifixet, när man räckte honom det. Ordade
de unga om ära, om heder, om hopp, om kärlek, om kraft, om liv, så
ljöd svaret alltid: Bliven präster! När det yttrades av någon talare,
att väl var äran skön, men skönare var dock friheten, så spetsade de
unga öronen, och de erinrade sig sina far- och morföräldrar, som sagt
detsamma. Men på återvägen hem sågo de tre »korgar», som man förde
till Clamart; det var tre ynglingar, som hade uttalat ordet frihet för högt.
De unga kände sig obeskrivligt illa till mods, och det jäste i deras
hjärtan. De voro dömda till dådlös ro, sysslolöshet och leda; de
skummande vågsvall, mot vilka de tränat sina armar, sågo de nu rulla allt
längre och längre bort ifrån dem. De rika blevo vällustingar, de burgna
övade under resignation sin dagliga gärning, medan de fattiga slogo
sig på stora ord, feta fraser och handlingar utan syftemål. Det ingick
politik i det hela. Och dock fanns det ingen, vilketdera av de båda
partierna han än tillhörde, som icke, när han kom hem till sig, hade
en känsla av hur ohyggligt tomt det hela var. Tron på kärleken
försvann, missmodet lägrade sig grått och tungt över de unga. Frågade
man de unga i Frankrike, vad de trodde på, så hade de intet annat
svar att giva än detta: på intet. De, som syftat mot oändligheten,
försjönko i sjukliga drömmar; de, som ville njuta, togo livet lätt, så
länge pengarna räckte. Men sina känslor dräpte de unga, och allt
smädade de. Att smäda bringar lindring åt obrukad kraft. Och
utsvävningarna ryckte dem med sig i sin virveldans. De rika sade: låtom
oss njuta och dö, de burgna: låtom oss glömma och dö, de fattiga:
låtom oss smäda och döl
Här i Norden hava vi i Paludan-Müllers »Adam Homo» en den
mest trogna kopia av Don Juan-formen samt därtill en satir, vilken
— liksom Byrons — träffar både till höger och vänster. Visserligen
besitter Paludan-Müller icke Byrons brutalitet i satiren, och framför
allt delar han icke dennes fägnad över brutaliteten. Danmarks lit-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
