Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Patriotisk diktning och nationalromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATRIOTISK DIKTNING OCH NATIONALROMANTIK.
dan av sina svagheter, men utan att knysta åtlyder alla dessa lagar
— varför har du då skänkt oss förnuftets ännu sorgligare gåva? Vi
kunna taga och känna på våra olyckor, men aldrig finna medel till
att råda bot på dem.»
»Jacopo Ortis» kan betecknas som ett preludium till Leopardis
diktning.
När den puckelryggige Giacomo Leopardi vid aderton års ålder
kom ut från bokdammet i det grevliga släktbibliotek, där hans
ungdom varit begraven, och från de lärda latinska editioner av
kyrkofäder och klassiker, bland vilka han fört en uppslitande tillvaro, samt
höjde sin röst för att dikta och sjunga, så blev hans första sång ett
verop över fosterlandets nöd och elände. Och denna dikt, »All’ Italia»,
fann en återklang bland hela den ungdom, hos vilken upprorstankarna
lågo och glödde under askan. »Med Manzoni i kyrkan, med Leopardi
i krig», så hette det. Och ännu i den dag som är kan varje bildad
italienare på stående fot deklamera nämnda Leopardi-dikt utantill.
I denna dikt slår oss strax till mötes den typiskt italienska
motsättningen mellan flydda tiders strålande glans och samtidens armod.
»Mitt fosterland Jag ser murar, triumfbågar och pelare, jag ser
byster, bildstoder och torn från förfädrens tid, men äran ser jag icke,
ej flydda tiders kransar och svärd. Vapenlöst, utarmat, smitt i bojor,
nedböjt i stoftet, sitter du på bara marken och gråterl Vem var det
som med list eller med makt tog dina vapen och dina skatter? Är det
ingen som vill försvara dig? Hit med vapen! Jag allena skall kämpa
och falla för dig, och måtte mitt blod bliva som eld för Italiens sönerl
Men dessa söner, var äro de väl? Ack, de kämpa på främmande jord
för ett främmande landl»
Hans syn på tillvaron och rådande förhållanden blir allt
bittrare. Reser Florens ett monument över Dante, så utropar han
hånfullt: »Italia, lägg dig vinn om att visa dina hädangångna ära,
ty i dag ligga dina ängder öde på slika storheterb» Och i det ode, han
skrev till sin syster Paolinas bröllop, tager sig hans bittra harm sådana
uttryck som detta: »Antingen bliva dina söner olyckliga eller bliva de
fega. Men hellre då olyckliga! Tidens elände har vållat evig söndring
mellan ädelhet och lycka. Må det bliva din heligaste hjärteplikt att
värna om att dina söner icke bliva slavar av lyckan, icke lekbollar
för feg fruktan och usla förhoppningar. Då skola de i framtiden varda
prisade. Ty vi förakta de ädla, medan de leva, och hedra dem, när de
äro döda»
Men mitt i alla dessa ryckningar av smärta visar stoicismen sitt
stränga, orörliga ansikte. Och hos Leopardi kom detta ansikte snart
att trotsa gudarna och hela världen. Fosterlandssmärtan blir världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
