Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Patriotisk diktning och nationalromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATRIOTISK DIKTNING OCH NATIONALROMANTIK.
psalmsångare; han är en tolk för menighetens gudskänsla, för ett helt
folks sinne. Han har mer än sin egen styrka; han kommer — såsom
Björnson yttrat om honom — »med många röster i sitt följe».
Den historiska känslan uttunnas hos de därpå följande diktarna,
men ämnen ur historien behandla de dock nästan alla. Ingemanns
ungdomsdiktning är visserligen romantik av ett annat slag; den är
»målad i eter på eter med eter» (P. Hjort); men senare tecknade han
i sina romaner sin egen bild av den danska medeltiden. Som historia
voro dessa romaner den rena dilettantismen, men de återspeglade
bilden av den blide, blåögde dansken, from och värdig, kungatrogen
och laglydig till det yttersta; de vunno folket för sig, och de komma
att behålla sin popularitet, så länge kungadyrkan och en på samma
gång saktmodig och käck medborgerlig anda äro rådande. I »Svend
Dyrings Hus» skapade Hertz en estetiskt förträfflig bild i folkvisans
ton, men verkan av densamma är också uteslutande estetisk. Och för
övrigt är, för att använda ett uttryck av Valdemar Vedel, »Fremskridtet
i Forløiethed» märkbart nog.
I Sverige framstod forntidens härlighet som en protest mot
dåtidens armod efter den bedrövliga fred, i vilken Sverige måst avstå
Finland. De unga ville åstadkomma en moralisk revolt mot den
rådande slappheten; de bildade »Götiska förbundet» för »återupplivande
av göternas frihetsanda, mannamod och redliga sinne», och i sin dikt
»Svea» gisslade Tegnér med skorpioner sin samtids Sverige för att
därigenom komma forna tiders härlighet att framstå som det lysande
idealet. Det blev också Tegnér som kom att teckna den
namnkunnigaste bilden av forntiden, den världsberömda »Fritiofs saga».
Impulsen härtill fick han från Oehlenschlägers »Helge»; men Tegnér följde
sin saga närmare än Oehlenschläger hade följt sin källa; han följde
den kapitel för kapitel, och dock omformade han den efter sin tids
anda och efter sitt eget sinne. Han rensade bort det råa och burleska;
hos honom äro gudomligheterna höga gudar, icke de små sagans
gudabilder, dem kvinnorna smörja in med fett, värma vid elden och
torka med dukar. Samtidigt med att Fritiof blev den modige vikingen,
blev han också den ädle hjälten utan vank och lyte, utan brutal
hämndlystnad eller manfolksaktig sinnlighet. Kärleksscenerna mellan Fritiof
och Ingeborg i Balders hage blevo som en förlovningsidyll från
Biedermeiertiden, och i den slutliga försoningen inlade Tegnér allt vad hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
