Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Naturlyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
NATURLYRIK.
I det nittonde århundradets naturlyrik kan man — liksom i fråga
om den patriotiska diktningen — urskilja tvenne riktningar: en ljus
och en mörk. De uppträda samtidigt, men än är det den ljusa, än den
mörka som dominerar, och överhuvud kan man säga, att ju mera
litteraturen, i samma mån som seklet blir äldre, sysslar med att
framdraga livets skuggsidor, desto mera framträder också den mörka
riktningen inom naturlyriken.
Naturlyrikens förnyelse är lika gammal som den poesiens
pånyttfödelse, vilken blev en följd av århundradets nya tendenser. Vilken
diktare i vårt århundrade har väl frambragt en sådan pärla av
naturlyrik som Goethes underbara »Ueber allen Gipfeln ist Ruh»? En stor
del av Wordsworths och Coleridges diktning var ägnad åt
naturskildring, och just i förhållandet till naturen har den av dessa båda
diktare grundade »sjöskolan» åvägabragt en förnyelse. I »Tintern Abbey»
har Wordsworth skildrat, hur betagande naturen verkade på honom
i hans ungdom:
—————— C 7yertter det
min gosseålders tarvligare nöjen,
dess idrott och dess lekar, voro slut,
vart mig naturen ett och allt. Jag kan
ej skildra, vad den var mig då. En fors,
som föll och sjöng, grep mig med lidelse.
Det höga fjället, lummigt dunkla skogar
med sina färger, sina former voro
för mig en åtrå och en känsla då,
en kärlek, som ej krävde att bli kryddad
av reflexioner över vad jag såg,
som ej behövde något retningsmedel
av annan art än det som synen bjöd.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
