Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Juste-milieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUSTE-MIILIEU.
men romantik måste till, och de romantiska utsmyckningarna för-
därva delvis boken. Huvudpersonen är en duktig storbonde, själv-
härskare på sin gård; han genomskådar allt och alla, och alla arbeta
med full kraft för honom; han talar i antydningar, och för dessa
antydningar darra de. Han håller de gamla sedvänjorna i ära. Im-
mermann har den romantiska konstnjutningen att skildra ett bond-
bröllop på hans gård. Men vid skick och sed är han bunden, ingen är
mindre naturens barn än bönderna, det kan Immermann upplysa
läsaren om. När ett par ny-
förlovade äro förälskade, fin-
ner storbonden det opassande:
kärleken är man helst förutan.
Moderna framsteg som väg-
anläggningar vill han inte
veta av, och mot ämbets-
männen är han på sin vakt;
prästen får resa omkring i
bygden och hämta sin tionde,
som han gjorde i gamla da
gar. Prokuratorer hatar han,
han avgör själv böndernas
trätor och åhör själv deras
klagomål. Allt detta är säkert
sett och säkert tecknat. Men
så måste Immermann sätta
till romantisk sås: han låter
storbonden hålla sina rätts-
möten som ett slags fehmrätt
och anse sin makt på ett
ÅUERBA CH. hemlighetsfullt sätt knuten
till ett gammalt rostigt svärd,
vilket enligt hans mening en gång tillhört Karl den store. Immermann
gör ett stort nummer av att detta svärd blir stulet ur dess gömma.
Immermann är, bortsett från hans romantiska tillsatser, den
säkre, iakttagande främlingen, när han skildrar bondelivet. Hans
efterföljare Berthold Auerbach däremot, som är den egentlige grund-
läggaren av den tyska allmogeberättelsen, är fullkomligt hemma i
sina schwabiska ängder. Han är som en av folket, känner livet i byn
och bondens gärning under alla årstider, i helg och söcken. Han för-
står att låta ordet i bondens mun få den rätta smaken av jord utan att
överlasta böckerna med schwabisk dialekt. Men Auerbach siktar
utöver bondens krets med sina noveller. Samtidigt med att han vill
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
