Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Naturalism och problemdrama i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISM OCH PROBLEMDRAMA I FRANKRIKE.
let, gjorde även dramat krav på sin. Och enär dramat från scenen
verkar mera omedelbart, blir också här det moraliska elementet mera
framträdande. Det blir »pièce à thèse» och »problemdrama».
Dumas den yngres krav på att konstnärn skall förverkliga det.
ideal, som är hans, innebär raka motsatsen till Flauberts paradoxala
fordran, att konstnärn skall ställa så till, att eftervärlden icke vet av
att han existerat. Dramat och romanen tala här genom sina mästare.
Det ligger i deras väsen, att romanen vill säga: så går det, medan
dramat vill säga: så kan det gå. I vår tid vilja båda var på sitt sätt döma
över sin samtid och över det härunder härskande samhället, och man
kan inom dramat också spåra en
rörelse, som motsvarar den, vilken
vi funnit i romanen.
Problemdramats grundläggare i
Frankrike äro Augier och Dumas
den yngre.
Augier är icke någon intressant.
författare. Han har en liberal
borgares moral och åsikter, och hans
ideala unga män och unga flickor
äro tråkiga dygdemönster. Men han
känner sig alltid stå inför sin tids.
samhälle, och han vill säga sin egen
samhällsklass sanningen. Lika litet
som hans människor därför intressera
oss som individer, lika ypperliga äro
de som samhällstyper. Millionären
EutLE AUGIER. Poirier (i komedien »Le gendre de
monsieur Poirier», på svenska
»Klädeshandlaren och hans måg»), som skryter av och ligger i strid med
sin svärson markisen; maftre Guérin, som vill hjälpa sin son fram i
världen och häpnar över att denne icke vill vara med, när han på
fullt lagligt sätt vill lura till sig en förmögenhet för sonens räkning;
tidningsmannen och bohèmen Giboyer och sen alla de andra — vi
veta, att de äro uttryck för var sin människoklass.
Augier förstod att få fram idékonflikten i verkningsfulla scener.
Den dåliga Olympia har blivit ingift i en hederlig familj, men när hon
på dennas slott träffar en gammal bekant, vaknar hennes
»hemlängtan till smutsen», och som i ett vulkaniskt utbrott vränger hon ut och
in på sig själv och visar sin forna tygellöshet och råhet. Eller låtom
oss anföra som exempel scenen mellan de äkta makarna i »Fattiga
lejoninnor» angående modistens räkning på tusen francs. Hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
