Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Den moderna lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA LYRIKEN.
fasthåller bilden av dem med sådan intensitet, att han till och med
i den vildaste fantasi liksom ställer en verklighet livslevande inför
våra ögon. Tingen bränna sig in i hans personer, de etsa sig in i deras
sinnen, så att intet annat finnes än detta tillfälliga och omöjliga, som
utgör utgångspunkten för förtrollningen. I hans berömda »The Raven»
ljuder ständigt för våra öron detta »Nevermore», och bakom detta
se vi oavlåtligt den svarta fågelskepnaden. Hela hans sorg över den
förlorade älskade liksom hans förtvivlan över ett förspillt liv är
Uppslukad av denna korp, vars
svarta dödsvingar överskugga
hela tillvaron.
Hos Poe bli liksom hos
Zola tingen härskarna och
människorna deras slavar.
Men hos Zola inträder detta
förhållande som en följd av
kampen för tillvaron. Tingen
böja människan under vanans
ok, och människan anpassar
sig därefter. Hos Poe går det
på samma sätt som i berättel-
sen om Berenices tänder: se-
dan berättaren oavvänt stir-
rat på dem, finner han till sin
förfäran, att »dessa tänder äro
idéers. Förhäxningen gör till
den grad själva tingen till
livets princip, att personerna
icke utan förbindelse med
dem hava någon vilja, någon EbocaRr Por.
tanke, något liv. Och under
trolldomens makt blir livet en enda bävande ångest; från det
omedvetna djupet uppstiga fruktansvärda makter, som betvinga dess öde
och upplösa all världens logiska sammanhang.
Varför dräper »Jag» i »The tell-tale heart» den gamle mannen?
leke av någon annan orsak än den, att han blivit förhäxad av hans ena
öga — det är som ett gripöga. Detta öga måste »Jag» för alltid göra
sig kvitt. Sju nätter är ögat tillslutet i sömn, så att intet mord blir
av. Den åttonde natten vaknar den gamle i ångest — skenet från
mördarens lykta faller på ögat. Han hör den gamles hjärta slå; det är
som tickandet av ett ur, insvept i bomull. Då störtar han sig över
hohnom och stryper honom. Och sedan hör han ständigt detta tickande.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
