Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Den moderna lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA LYRIKEN.
Denna fabel återupprepas hos Browning i alla möjliga variationer.
Vi få höra skvallret i Rom, och vi få ytterligare läsa om den
gudsförgätne mördaren, liksom också om påven, som sitter till doms över
dem alla. Men framför allt fångas vår uppmärksamhet av de härliga
människogestalter, som träda oss till mötes i de båda unga, prästen
Giuseppe Caponsacchi och Pompilia, på en gång barn, kvinna och nu
för ett par veckor sedan moder. Renheten och högheten i deras kärlek
stå i en skarp och upphöjd motsats till allt det skräckfulla, som
omger dem, liksom till alla de människor, som äro vittnen till denna
kärlek och genom usla intriger av
alla möjliga slag vilja draga ned
den i smuts och vanära.
Denna kärlek förnimmes
omedelbart som en obegränsad tillit,
och när de fly tillsammans, svingar
den sig upp i en överjordisk renhet,
som betvingar den jordiska lidelse,
från vilken den har sin
upprinnelse. Därför att de älska
varandra, få de icke tillhöra varandra,
så ljuder det stora, saliga och
gruvsamma budet i deras själar, och
det är i en mans vakna sinne och
i en kvinnas drömfyllda hjärta som
SWINBURNE. denna brinnande själsstrid
utkämpas, denna tro lågar.
I denna djupa och fina teckning av en lycksalig olyckskärlek
finner man mitt i den förträffligt skildrade italienska världen en äkta
engelsk förening av blygsamhet och säkerhet. Denna kärleks
förstfödde är tilliten, dess första handling är ett rop om frälsning ur
själanöden, och dess slutresultat är en värld av renhet och ömhet, där det
jordiska begäret tiger. På det ideella i denna kärlek igenkänner man
ett barn av den engelska protestantismen.
Sedan kom det ett konstnärssläkte, som ville bort från denna
protestantism och från klarheten i dess förkunnelse. Dessa konstnärer
sökte medeltidens mystik och dess översinnliga sinnlighet. Kritikern
bland dem, Ruskin, drömde om att i modern skepnad pånyttföda
det medeltida samhället, och i profetiska toner förkunnade hans
mäktiga röst idéer ur medeltidens mystik. Men den mest
medeltidssvärmande och verklighetsfrämmande bland dem var dess trubadur
Dante Gabriel Rossetti, i vilkens ådror flöt italienskt blod och som hade
studerat sin poesi hos de gamla italienska diktarna från Dantes tid.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
