Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.
Drachmann hemkom från England och Paris, fylld av stormen
därborta i väster och av hjärtinnerligt hat till dådlösheten i hemlandet.
Hans vers levde, hans hänförelse svällde, hans hån gisslade. Men han
var en stämningsmänniska med många strängar på sin luta och icke
någon partiman. Kom han till Dybbøl och Als, flammade
patriotismen upp hos honom i ljus låga; på Skagen blev hans folklighet
idyllisk, icke polemisk, och tog sig uttryck i en ärlig och trohjärtad
folklivsskildring av bästa slag. Diskussionslitteraturen blev honom
för nykter — han flydde över
till saga och sång, när »„Dagen
bjöd på stockfisk». Var han
än hamnade, strömmade från
honom en rikedom av poesi,
friska och stämningsfulla
dikter i en form, som röjde, att
de voro omedelbart kända.
En mera säker naturalist
var J. P. Jacobsen. Såsom
vetenskapsman omfattade
han med entusiasm Darwins
teorier, och sin konst tog han
som en forskaruppgift. Han
var tänkare i sitt ämne och
musiker i sin ordkonst. Hans
första stora verk är
epokgörande. Med hans »Marie
Grubbe» har den historiska
romanen blivit ny. Tidigare
var den spännande intrigen
huvudsaken. I »Marie
Grubbe» har människoskildringen
trätt i handlingens ställe. Här skildras en sammansatt människosjäl,
sådan den utvecklar sig under olika kriser. Varje fas framträder fullt
levande, under det att sammanhanget mellan de olika skedena blivit
av underordnad betydelse.
Marie Grubbe är av olikartad natur — människor kunna ju bliva
någonting annat än vad de en gång varit. Hon står i sin ungdoms
glans, underbar, omedveten, tändande. Skildringen formar sig till
en hymn. Sedan se vi i henne den kränkta kvinnan, kall och hård,
vi se henne plump och rå, och till sist blir hon stillsamt förstående, lugn,
vis i åskådningen av sitt öde som människa. Skildringen kastar å sido
alla hänsyn till väluppfostrat folks smak och sunt folks nyktra livs-
HOLGER DRA CHMANN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
