Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURAI.ISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.
Men så kom i Sverige med en knall den nya tidens anda till
genombrott i August Strindbergs »Röda rummet». I Norge och Danmark
tecknade man sina motståndare som människor — hos Strindberg blev
det gamla samhället en formlig häxsabbat. Här frambröt det väldigaste
temperamentet inom nordisk litteratur under denna tid. Strindberg
målar varje detalj med en tydlighet, som bränner sig in i en, och
likväl formar han helhetsbilden som en marritt. Hans människor äro
tecknade med säker
iakttagelse, i vilka förhållanden de
än uppträda, men hans logik
piskar dem ut ur
förhållandena. Det mänskliga hos dem
drunknar i det demoniska,
verkligneten uppslukas av
tankeexperiment. Hans geni
lever och andas i
experimentet. Strindbergs första böcker
utmärka sig för skarp satir
och munter humor, men sedan
får demonen överhand hos
honom. Var hans blick än faller,
ser han ondskalysa fram,
viljekraft blir raseri, nedrighet och
låghet frossa i skövling och
förstörelse. Det är, som om
han i sin diktning brunne av
begär efter att nå gränsen för
de mänskliga möjligheterna.
I sina dramer genomför STRINDBERG.
Strindberg experimentet ända
tills det slutar med sammanbrott för människan. Den dramatiska logiken
klickar ej på någon punkt, dess järnhårda grepp släpper aldrig taget,
den böjer sig ej för mänskliga förnuftskrav. Den experimentella
besattheten rasar, alltifrån det ridån går upp, tills den faller efter sista
scenen. Det förefaller, som om Strindberg i sina senare dramer haft
en känning av att det hela är blott experiment. Så förstår han att
exempelvis i »Påsk» och »Dödsdansen I» låta det hela glida över till ett slut.
Men härvid är dock att märka, att dessförinnan människonaturens
hela gruvlighet och tygellöshet, livets hela kedja av fasor först måste
avslöja sig. Det hela slutar som ett intet, men vi hava sett dess
skräckfullhet, och den glömma vi ej.
Strindberg fördes härav på andra sidan om naturalismen. Hans
D
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
