Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.
En av nutidens danska naturalister, Henrik Pontoppidan, skred i
en romantrilogi till uppgörelse med bondevänstern. Den nyanställde
prästen är en entusiasmerad bondevän och gifter sig med en bondflicka.
Men väl inkommen i den nya omgivningen, får han känna trycket från
alla håll: oförsonlighet och intolerans bland ledarna, viktighetsmakeri
och lättja bland tjänare och arbetare. Så bryter han sig ut ur
kretsen, men kan ej hålla stånd i kampen och blir vansinnig.
Författaren låter en prästerlig världsman få det sista ordet: folket bör
hålla sig till det enkla och
invanda, om det skall kunna
arbeta tryggt och säkert.
I Sverige såg Strindberg en
rasskillnad mellan de
adelsfödda och de lågättade. I
»STschandala» skildrar han
med sin demoniska konst den
lågsinnade, dolske nidingen,
och denna motsättning är
dominerande i hans drama
»Fröken Julie». Den adliga
jungfrun begår sitt felsteg, därför
att hennes blod är i svallning,
och detta felsteg vållar hennes
undergång, därför att hon
prisgivit sig åt en lågstående
man, medan hon själv är stolt,
finkänslig och opraktisk. Men
tjänaren är alltid klok och
beräknar allting på förhand; han
förstår att vara herre över
situationenochatt utnyttja den.
Det blev också split inom den diskussion, som den nya
litteraturen framkallade. Man hade förut kämpat mot kvinnans
undertryckande; men nu kom Strindberg och påstod, att det var mannen som var
den förtryckte. Kvinnan utnyttjade honom, pinade honom, berövade
honom hans finhet och skövlade hans liv. Med vilt hat skildrade
Strindberg den usla, maktlystna, lömska kvinnan. Gentemot
kvinnosakslitteraturens ensidiga krav på kvinnans likställighet med mannen
uppstod en rörelse, som hävdade, att kärleken utgjorde det centrala i
kvinnans tillvaro och att den gav uttryck åt kvinnans naturliga behov
av den kraftige mannens beskydd och åt hennes lycka i känslan av
att vara i hans våld.
HENRIK PONTOPPIDAN.
193
13—221098. Bing, Litteraturens inre utveckling under 19:e årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
