Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURAI.ISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.
oväntade tillfälligheter, till det inre såsom den lagbundna
nödvändigheten. Effie Briest faller för förste bäste förförare, därför att hon
med sitt av ungdom sjudande blod är uttråkad som hustru åt en äldre
man. Förbindelsen med förföraren tar emellertid slut, och av en
ren tillfällighet får den äkta mannen ett år senare reda på vad som
försiggått. Bör han nu låta den gamla historien vila i sin grav? Nej,
hans begrepp om heder och ära komma honom att besluta sig för duell
och skilsmässa. För henne återstår sedan endast att återse sitt barn.
Men ack, det blir ju endast en formell visit, ingenting annat. Och
sedan har hon kvar endast
tomheten och döden.
Såsom det går kvinnan
här, på samma sätt går det
mannen i
»Unwiederbringlich». Hemma på Kloster
hänger den levnadslustige
greve Holck sin rättrogna
och rättänkande hustru i
kjolarna. Men när han
kommer till Köpenhamn som
kammarherre, börjar han
fladdra omkring, och den
lättsinniga hovdamen sätter
honom i eld och lågor. Han
går och pinas, och hon frågar
honom leende, om han såsom
sakkunnig tysk tror, att alla
belägringar skola vara i tio
år liksom Trojas. Efteråt tar
han konsekvenserna som hederlig man och låter skilja sig. Men för
den lättfärdiga kvinnan finns det inga konsekvenser: hon ger honom
korgen och vill icke gifta sig med honom. Hans hustru tar honom
visserligen till nåder igen, men hon är en av dem, som icke kunna
glömma. Minnet av den skymf, han tillfogat henne, driver henne i
döden. Denna sorgliga kavaljersroman är skriven med
kavaljersmässig munterhet och gnistrande esprit.
De tyska romanförfattarna från denna tid ägde ej den säkerhet
och behärskning, som Fontane förvärvat sig på gamla dar, och
därför är deras produktion ojämn. Men de följa oförskräckt
naturalismens och tendensromanens program. Den nya rikshuvudstaden
Berlin fick sina skildrare. Bland dem är Paul Lindau den äldste och
mest kände. Vad han ger är emellertid endast den gamla effekt-
CLARA VIEBIG.
———
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
