Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.
Shaws styrka ligger i hans konsekvens; den dramatiska
förvandlingen är livsnerven i hans skådespel. Människorna börja med att
synas annorlunda än de i själva verket äro. Dramat nödgar dem att
kasta masken och påtvingar oss själva en annan uppfattning av dem.
Den duglige och aktade prästmannen förefaller stark, den svärmiske
diktaren svag. Men prästen vacklar i det kritiska ögonbicket, då han
tvivlar på sin hustrus kärlek, han trevar och famlar och förmår
ingenting. Diktaren lever i evig tillbedjan. På det sättet blir prästen den
svage och diktaren den starke, och Candida väljer den som är svag
och som behöver henne.
I »Arms and the mam» ställer Shaw desertören och hjälten mitt emot
varandra. Och se — det är den förstnämnde som förstår sig på
soldatyrket. Ty soldatens konst består i att vara feg, när man är svag, och
att utan förbarmande angripa, när man är stark. Aldrig har väl
militarismen fått en mera raffinerat skoningslös kritik än i detta skådespel.
Eller låtom oss taga en sådan karaktär som målaren i »Doktorns
dilemma». Han har en lysande begåvning som konstnär, han är den
utsökte kavaljeren, han är bedårande öm mot sin hustru. Samtidigt
är han en svindlare, en skurk, i saknad av allt vad moral heter. Men
när han talar, får han alltid rätten på sin sida. Varför skulle han
inför sin hustru tillstå, att han bedrager henne? Därtill ligger hennes
lycka honom alltför mycket om hjärtat. Spörsmålet i dramat rör sig
nu om, huruvida han skall bli botad från sin lungsot eller få lämna
plats åt en hygglig nullitet. Doktorn förälskar sig i hans hustru och
överlämnar vården om honom åt en charlatan. Nu få vi se denne
svindlare dö som en hjälte, nobel, öm och kärleksfull mot sin hustru, utan
någon fruktan för dödens fasa och utan att med ett ord röja, att han
är i färd med att draga sin sista suck. Det hela är vackert, det hela
är lögn, men en lögn, som är lika modig som den är skön. Denna
gestalt har Shaw med sin dramatiska belysningskonst kommit att skifta
i alla färger, och det är därför lätt förståeligt, att när den gestalten är
borta, finns det icke mycket kvar av dramat.
Shaw är alltid modern i sin dramatiska diktning, och han
demonstrerar det på ett ironiskt sätt genom att skriva historiska skådespel,
i vilka han driver gäck med allt vad tidsfärg heter. När han skildrar
Cæsar och Kleopatra, så nöjer han sig icke med att göra blott
karaktärerna moderna, utan han inpassar därjämte moderna slagord,
såsom »Egypten åt egyptierna» o. d., vilka verka som uppfriskande
anakronismer.
Bland övriga dramatiska författare framträder Galsworthy som en
normal samhällsskildrare. Han griper det moderna samhällets
karaktärer och konflikter och skildrar dem med säker blick, men han har
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
