Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Strömningar efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMNINGAR EFTER NATURALISMEN.
ANATOLE FRANCE.
PIERRE LorTrI.
216
för hans älskog till den sköna
hetären Thais.
Människonaturen är överallt densamma.
När Dreyfus-affären kom,
stod Anatole France på
frihetens sida. De romaner, han
skrev, blevo inlägg i
diskussionen om dagens händelser,
och dessa betraktar han än
som katolsk präst, än som
liberal professor. Han älskar
ytterliggående ståndpunkter
och hatar medelvägar. Men
i främsta rummet hatar han
reaktionen. Han skildrar
monarkisternas
sammansvär]jning, som framträdde i öppen
dag, men för vilken alla
tillslöto sina ögon. Och han
påvisade, att denna
sammansvärjning icke hade detminsta
att betyda: republiken kunde
man nog störta över ända,
men dess ämbetsmän finge
man behålla. »Herr
Worms-Clavelins efterträdare blir
herr Worms-Clavelin».
Hans fantasi och logiska
ironi drevo honom till slut att
pånyttföda det adertonde
århundradets berättelse om
sagoländer. Hans »Pingvin-ön»
var lika aktuell för sin tid
som »Nils Klims
underjordiska resa» var för sin.
Överallt är hans ironi
förhärskande. Det är hans fröjd att
smyga sig in i andra tiders
andliga kläder och likväl
överallt finna människan med
hennes mänskliga svagheter.
Han rör sig med gudar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
