Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Strömningar efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMNINGAR EFTER NATURALISMEN.
I fråga om de nordiska länderna tecknar sig den litterära rörelsen
efter naturalismen enklast och klarast i Sverige. Här skedde
brytningen tidigast. Heidenstam och Levertin förenade sig i angrepp på
»skomakar-realismen». Heidenstams håg låg åt Orienten, Levertin var
hemma överallt i världen, och bådas författarskap steg så småningom
till en upphöjd idealism, vars värld låg långt över realismens gråa
vardaglighet och surmulna nutid.
På samma linje som dessa båda författare står en deras yngre
kollega, Per Hallström. Men den som mäktigast förnyat romantiken är
Selma Lagerlöf. Från kavaljersflygeln på Ekeby utgick en liten flock
unga män, vilka man icke så noga räknade med i livet, men som
förkroppsligade livets festivitas, äventyr och mod, musik och dans.
Selma Lagerlöf grep djupt i sitt folks hjärta, den nationella böljan rullade
bred och brusande genom litteraturen. Hennes »Jerusalem» och
Heidenstams »Karolinerna» skildra den svenska
folkandan under perioder av högspänning. Samtidigt
blev Strindbergs dramatiska diktning mer och
mer idédrama, vars gestalter äro symboliska.
Litteraturen framställde människan såsom
genomträngd av de stora idealen. Men kritiken
av världen sådan den är har också haft ett och
annat allvarsord att säga i den svenska
litteraturen, och enkannerligen har denna kritik
kommit till synes i Hjalmar Söderbergs bittra och
svidande, konstnärligt koncentrerade och i hög
grad behärskade novelletter och små romaner.
I Norge var samspelet mellan de båda riktningarna mera växlande.
Samma författare voro nutidsskildrare och romantiker. Knut
Hamsuns nutidsskildring gisslade, men den var på samma gång glänsande,
framför allt genom den framställningskonst, som utmärkte densamma —
skildringarna kunde bränna sig in i läsaren. Hamsun skapade åt sig
ett sago- och äventyrsland, ett underbart Nordland. Det visar sig i
all sin glans som ram för den vilde jägar Pan, det förgyller
atmosfären i hans centrala drama »Livets Spilb». Han skildrar i sina verk och
han är en förkunnare av det stora jaget, den frie mannen, det upproriska
geniet, och han ger åt detta jag självhävdelsens evärdeliga rätt.
Litteraturen började också söka sig fram mot det nationella. En
hel rad av författare hava på landsmål givit skildringar av norskt
bondeliv, och på detta område må i främsta rummet nämnas Jens
Tvedt. En egendomlig, djupt sökande nationalkänsla kom fram hos
Hans Kinck. Han anade sig till urgrunden, men han såg också allt
det oäkta, som avlagrat sig över den. Detta oäkta visade han fram
PER HALLSTRÖM.
1229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
