Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Strömningar efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMNINGAR EFTER NATURALISMEN.
och som alltid framstår såsom typen för traditionens livsfrodighet i
dess fullkomliga själlöshet. Som ram kring denna släkt får man se
sällskapsliv och stadsliv, och varje liten betecknande detalj framhålles
omständligt.
På samma sätt utgör hansestaden bakgrunden i Ricarda Huchs
»Ludolf Ursleu». Även här skåda vi familjen framför oss, men vi se
först och främst de båda älskande, Ezard och Galeide. Den förbjudna
kärleken är som ett hemligt band mellan dem, och dock synes det, som
om alla märkte tillvaron av detta band, som om alla blickade från
honom till henne och vid varje nytt dödsfall kände, att nu
undanröjdes ett hinder från vägen dem emellan. Och när man ser de ungas
blickar på varandra, frågar man sig: vem är det som nästa gång skall
mejas för deras skull? Orubbligt håller denna kärlek ut, tills alla
hinder ha fallit — det är, som om en demon arbetade för den. Och så
blir hon plötsligt offer för en vild, förvirrad passion för en annan.
Judevärlden i det gamla Berlin tecknas av Georg Herrmann i
»Jettchen Gebert» och »Henriette Jacoby». Skildringen är långt utspunnen
och karakteristiken hårdhänt. Men hur äkta är icke skildringen av
hur berlinarna ligga på landet i byarna omkring staden före 18501
Och kring dessa människor verkar hela atmosfären i hemmet. Denna
smak för hemmets gamla miljö slog djupa rötter hos den tyska
allmänheten, och i denna »Heimatkunst» fick Tyskland en litterär riktning,
som icke var i någon särskild mån vare sig romantisk eller
naturalistisk, men som däremot stod i full överensstämmelse med tyskarnas
hemkärlek och till formen präglades av tyskarnas grundlighet och av
deras noggrannhet i fråga om detaljer.
* *k
I Rysslands litteratur blev naturalismen den förhärskande
riktningen. Väl framträder hos både Dostojevski och Tolstoj
naturalismen såsom den osminkade sanningen, såsom ett avslöjande av livets
ohyggligheter; men hos båda välver sig dock över alla fasor en hög
himmel — en djup religiös stämning och tro hos Dostojevski, en hög
moralisk lyftning hos Tolstoj. Männen av den nya generationen ha
emellertid fört skildringen tillbaka till jorden.
Anton Tschechov är en ypperlig skildrare i det lilla, jämbördig
med Maupassant. Hans små berättelser kunna vara fyllda av den
muntraste galghumor. En högtidlig begravning äger rum, ett
gåtfullt mord begås, och när man kommer till slutet av berättelsen,
finner man, att den begravne befinner sig i högönsklig välmåga och att
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>