Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Några av Bergsons exempel på intuitionsakter - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela tillvarons grund, den rena durationen,
nuflödet, livet, så är det själva varat som är sprängt
ut i former och relationer, och vår värld i det
hela är den dikt, i vilken nuflödet format ut sig.
Detta är som vi ju alla tänka. Det är icke blott
Bergson. Nu lever dikten för oss: då utlyssna vi
tillvarons enkla visa. Nu minskas spänstigheten:
då faller den ena formen efter den andra ihop
blir fast, tung, död — blir materia. Då först,
menar väl Bergson, blir världen riktigt synbar
och påtaglig för oss, och vetenskapen har en
benägenhet att hålla den stelnade stommen för
det reala, en förebråelse som Bergson
naturligtvis med fog kan framställa, fast det nog kan
finnas vetenskapsmän som ägna den slocknade
transparangens konstruktion sitt förnämsta
intresse utan att därvid förgäta, att den har sin
mening genom elden. Men hur kom materien
alltså till? Jo, genom en blott försvagning. Det
kom ingenting till, det bara togs något bort.
Och all fast form ? Jo, genom den levande
formens stelning. Men själva den levande formen
då? Där ha vi den avgörande punkten. Blir
icke redan den en fas i nedåtgåendet, och är icke
själva dikten en föryttring och depotensering av
det liv den ger form åt; sväva icke tonerna och
orden som en sista lätt dimslöja, vilken fördöljer
för oss det allra innersta, och ligger icke i hela
Bergsons åskådning en längtan att även denna
slöja skall falla, som kanske ändå är det
nödvändiga mediet för livets uppenbarelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
