Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Intuitionen som syntes. Metodiska konsekvenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning med enhetligheten av syn och stämning;
i så fall ett termfel, som icke heller det betyder
så mycket. Men så — och däri ligger sakfelet
— har vår tänkare under påverkan av
betydelseglidningen blivit predisponerad för att i denna
region förbise den logiska teckningen. Och på det
sättet har han kommit att förneka sambandet
mellan intuition och intelligens på ett område,
där detta samband är ett faktum.
Om man med intuition menar en
intelligibel åskådning av ett ting i sig bortom våra
uppfattningsformer; eller en intellektuell
åskådning av ett transscendentalt gränsfall; eller, som
Bergson, av ett »nuflöde», som ännu ej
anlagt någon form — i alla dessa fall kan
man göra en absolut skillnad mellan intuition och
intelligens. Men så snart man låter intuitionen
träda hitom den transscendentala gränsen, så
snart den gör sitt inträde i vår »Welt als
Vorstellung» — då skall det visa sig fruktlöst att söka
frigöra den ur intelligensens former; men
intuitionens fjärmaste aningar stå för oss igen, om
vi skärpa vår syn för den oändliga stegringens
perspektiv.
Belysande är just jämförelsen med
Schopenhauer, som i sin uppfattning av viljan som ting
i sig står den Bergsonska nuflödesfilosofien
särdeles nära, men som ändå med kantiansk skärpa
iakttar gränsen mellan »Welt als Wille» och »Welt
als Vorstellung», väl vetande att så snart vi äro
komna innanför den senare, och det vill säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
