tidning publicerade skriverier om Bergström, att lägsta inträdesavgiften i grundloge skulle vara i kr. för manlig och 50 öre för kvinnlig medlem samt lägsta kvartalsavgiften 50 öre, o. s. v. Hickmaniterna i sin tur bildade storloge i Göteborg den 29 oktober 1880. Denna storloges förste chef (H. V. Ö. T.) blev litteratören, sedermera statskyrkoprästen Carl Hurtig och dess sekreterare blev sergeanten Conrad Thunström. — Från denna tid och fram till de båda ordensgrenarnes återförening arbetade de båda storlogerna sida vid sida och i skarp konkurrens med varandra. "Malinska" grenen vann och behöll dock försteget framför "hickmaniterna" och räknade det största medlemsantalet. Förhållandet emellan de tvenne storlogerna var åtminstone under de första åren allt annat än vänskapligt och det berättas många historier om hur den ena grenens talare och representanter sökte misskreditera den konkurrerande grenen. En bland de mera muntrande episoderna sattes i scen av "hickmaniterna". Dessa hade ständigt från "mali-nitiskt" håll förebråtts att de ej lämnade negrerna tillträde till sina loger. En vacker dag lyckades "hickmaniterna" få tag på en neger uppe i en norrländsk stad. Svartingen intogs högtidligen i en loge samt sändes därefter ut på rundresa i landet för att offentligen förevisas såsom bevis på hur grundlösa maliniternas påståenden voro. DE TVENNE ORDENSGRENARNES VERKSAMHET FRAM TILL SAMMANSLAGNINGEN. När storlogen inom den "malinska" ordensgrenen bildades räknade denna gren c:a 950 medlemmar i 13 loger. Redan vid storlogens "speciella möte" i Stockholm den 27 och 28 maj 1881 kunde H. V. S. rapportera att 16 nya loger bildats och att medlemsantalet översteg 2,000. Under större delen av den tid som förflutit efter Skövde-mötet hade ordenschefsbefattningen innehafts av Bergström, vilken jämväl var den som bildat flertalet av de nya logerna. Redan i december 1880 hade nämligen Muhr avgått på grund av sjukdom; han avled ungefär ett år senare. Även på den viktiga sekreterareposten skedde ombyte vid samma tillfälle, i det Kyhlén avgick och ersattes med byggmästare Carl Eklund. Det var på Bergströms bestämda begäran som mötet i Stockholm kom till stånd redan på våren 1881. B. hade nämligen varit föremål för de mest hänsynslösa förföljelser från "hickmaniternas" sida och det saknades ej heller inom hans ordensgren personer som började finna honom rätt 31