Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mankalla möten, till vilka jämväl "hickmaniterna" kunde infinna sig. Ett
annat viktigt beslut innebar uppdrag åt en sjumannakommitté, att utreda
frågan om inrättandet av en livförsäkringsförening i samband med Orden.
Man kan utan tvekan påstå, att i och med Östersundsmötet hade
God-templarorden i Sverige (i varje fall den "malinska" grenen) lämnat den
första barndomen med dess stapplande osäkerhet i uppträdandet bakom
sig. Det dröjde visserligen ännu någon tid innan alla de olater helt
över-vunnos och de slitningar bilades, som präglade arbetet under de första,
i många avseenden svåra åren. Men man spårar dock en snabb och säker
utveckling fram till den mognad och fasthet, som förmår bortse från det
oväsentliga för att med desto större energi och målmedvetenhet ägna sig
åt det mera väsentliga.
Vad "hickmaniterna" beträffar hade även de under den första tiden
många elakartade interna problem att brottas med. Heta fejder
utkämpades allt som oftast inom storlogen och händelserna togo icke sällan ett
verkligt dramatiskt förlopp. Under allt detta gick dock även denna
storloge framåt och medlemsantalet ökades sakta men säkert. Ett par
skickliga agitatorer hade denna ordensgren i hrr J. A. Kraft och C. G.
Carlsson. Båda företogo långa missionsfärder och bildade talrika loger.
Även ordenschefen Hurtig utvecklade en energisk agitatorisk verksamhet.
Som resultat av det första årets arbete kunde vid storlogemötet i
Göteborg 1881 meddelas att ii nya loger och 3 gradtempel bildats. Å andra
sidan hade dock tre loger upphört med sin verksamhet "på grund av den
stränga vintern och försvårade kommunikationer". Ett år senare, då
storlogen sammanträdde i Jönköping, fick man veta att antalet loger
fem-dubblats sedan förra årsmötet.
I sina rapporter till storlogen sysslade Hurtig ganska flitigt med den
konkurrerande ordensgrenen och dess förehavanden. Dock hade han icke
enbart "maliniternas" elakhet att vara bedrövad över. Inom det egna
lägret, bland de "verkliga kämparne för rätt och sanning", mötte han
emellanåt tendenser av föga uppmuntrande natur. Så exempelvis
inträffade det att "bröder i Tro, Hopp och Kärlek" roade sig med att utslunga
äreröriga beskyllningar mot ordenschefen. En bland dessa bångstyriga
bröder hade t. o. m. förklarat att H. säkerligen komme att rymma till
Amerika med storlogens kassa. Mellan Hurtig och Victor Fischer kom
det också en fnurra på tråden, så att H. i sin rapport till 1882 års
storlogemöte fann sig böra uppfordra storlogen att till superintendent för
ungdomstemplen utse en dugande man istället för Fischer, som inte
uträttat någonting alis på den nämnda posten.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
