liserades också allt mer spörsmålet om ordenschefens personliga ställning vis å vis religionsfrågan. Med avseende på iskällardrickat hade Högsta storlogen stadgat absolut förbud och Wavrinsky måste som ordenschef i Sverige kungöra denna nya bestämmelse till efterrättelse. Oklokt nog tog han sig därvid före att utfärda den extra bestämmelsen att Högsta storlogens ukas skulle gälla endast sådana medlemmar som inträtt i Orden efter en viss uppgiven tidpunkt. W. menade utan tvivel väl med sitt förförsök att på detta sätt mildra Högsta storlogens beslut, men personligen ådrog han sig mycket obehag, ty hans många ovänner försummade icke att häftigt angripa honom under påstående bl. a. att han velat skapa ett par tre olika sorters godtemplare med olikartade rättigheter och skyldigheter vis à vis iskällardrickat. "Tidningsfrågan" löstes från början av V. R. på det sättet att den nya tidningen skulle benämnas Reformatorn. Den skulle redigeras av Johansson och t. v., med Oskar Eklunds medgivande, tryckas i Örebro. Efter någon tid började klagomål inströmma i anledning av detta arrangemang, och da beslöt Rådet att tryckorten fr. o. m. ingången av år 1888 skulle vara Stockholm. Detta beslut, jämte en del misshälligheter som dessförinnan förekommit, föranledde Johanson att vid årsskiftet lämna redaktörsposten. Till hans efterträdare utsågs först Eklund, men då förklarade Wavrinsky att han under dylika förhållanden måste lämna chefskapet. W. ansåg nämligen att redaktören absolut måste vara en "f. d. hick-manit". Saken ordnades då på det sättet att biträdande läraren vid Kristinehamns praktiska skola Waldemar Skarstedt utsågs till redaktör. O. T. skulle dock ha överinseendet över redigeringen. Skarstedt var helt ung och ganska obetänksam, varav följde att hans sätt att redigera tidningen gav anledning till ganska mycken opposition. Mot den förutvarande "Ädle Stor-Templar" i hickmaniternas "Ädla storloge", generalkonsul C. O. Berg, riktade han skarpa och uppseendeväckande angrepp i anledning av B:s uttalanden i tullfrågan. Följden härav blev att B. lämnade Orden. "Ädla storlogen" hade upplösts redan i samband med sammanslagningen av de tvenne ordensgrenarne. Efter det Johanson frånträtt redaktörsplatsen startade han en ny tidning, "Fosterlandsvännen", som skulle vara organ för ett under hans ledning bildat nytt nykterhetssällskap, "Fosterlandsvännerna". Redan i "Reformatorn" hade han angripit Wavrinsky i anledning av vissa dennes uttalanden om religionen och denna kampanj mot ordenschefen fortsattes med ständigt stegrad hätskhet i "Fosterlandsvännen". W. tillvitades att vara "gudsförnekare" och ställdes t. o. m. under åtal härför inför V. R., 42