Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dock beslöt att frikänna honom. Enligt någon gammal historia som
antagonisterna lyckats gräva fram skulle han vid ett tillfälle ha sagt:
"Ar de religiöses gud den ende sanne, då måste jag säga: eder gud är icke
min gud — då är jag gudsförnekare."
Redan under sista hälften av året 1887 hade trakasserierna mot W.
hunnit taga sådan omfattning att W. icke ansåg sig längre kunna handla
med erforderlig auktoritet och säkerhet, därest han icke finge säker
kännedom om huruvida flertalet ordensmedlemmar önskade ha honom kvar som
chef. Därför påbjöd han "en omröstning utan diskussion" inom logerna
om denna fråga. Omröstningen utföll tillfredsställande och W.
kvarstannade på sin post. Men även denna historia föranledde att han fick
uppbära mycken smälek. I mars 1888 gick det dithän att W. ansåg sig böra
träda tillbaka från sitt ämbete, alldenstund han icke ens inom rådet fann
det stöd han väntade och begärde. Något senare återtog han dock
av-sägelsen.
I sinom tid sammanträdde storlogen — den 2 juli i Malmö — till sitt
första årsmöte efter sammanslagningen. Det visade sig att de många
och bittra inbördesfäjderna ej varit utan inflytande på Ordens ställning
utåt. Medlemsantalet hade nedgått med c:a 2,000. Mötet träffade först
nytt avgörande i den gamla segslitna representationsfrågan, som ånyo
blivit aktuell på grund av högsta storlogens vägran att godkänna
Stock-holms-mötets beslut. Vidare fastställdes rådets beslut att frikänna
Wav-rinsky från den av trenne Örebro-loger mot honom resta tillvitelsen för
"gudsförnekelse" och för — splittringsförsök. Även mot f. ordenschefen
Hurtig förelåg rättssak; H. hade nämligen jämte hela sin loge, Odén i
Uppsala, uttryckligen vägrat att ställa sig Ordens lagar till efterrättelse.
Följden blev att både han och logen uteslötos ur Orden. De anslöto sig
sedan till Templarorden och logen vägrade på Hurtigs inrådan att göra
upp sina ekonomiska mellanhavanden med Godtemplarorden, vilken
vägran föranledde en lång process, som slutligen utföll till Godtemplarordens
favör.
Tjänstemannavalet å Malmö-mötet hade föregåtts av våldsam agitation
och dess resultat motsågs med utomordentligt intresse. Oppositionen hade
inriktat sina ansträngningar på att avlägsna Wavrinsky från chefsposten
och W:s egna anhängare befarade att anloppet skulle lyckas. Till allmän
överraskning uppnåddes dock majoritet för W.; han valdes med 111
röster under det oppositionens kandidat, A. H. Berg, erhöll blott 98. Till
rådgivare valdes Broomé med 137 röster av 196, till v. chef Oskar
Eklund med 129 röster av 188 och till överintendent Johan Ahlén enhälligt.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
