Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larorden lyckades det den första generationen av godtemplare — alla
vanskligheter och allt inre split till trots — att från intet bygga upp
en stark och fast organisation, som än i dag kan framgångsrikt uthärda
även de svåraste påfrestningar. Det är tillbörligt att med överseende
tänka på vad som brast i våra föregångares andliga utrustning, men med
vördnad och aktning på det som gjorde dem kapabla att föra det stora
verket framåt genom motgångar och vedervärdigheter av olika slag.
Bättre kunna vi icke hedra minnet av dem som gått före oss i kampen,
än genom att söka tillägna oss något av den entusiasmens och
segerförvissningens anda som var kännetecknande för dem.
Händelserna i Malmö 1888 inneburo naturligtvis ett ytterst allvarligt
slag för den ett år tidigare förenade storlogen. Den specifikt "kristliga"
och "nationella" Sveriges nationalloge, vilken dessutom i den egentliga
nykterhetsfrågan så till vida var mera moderat än Godtemplarorden att
den fortfarande tillät bruket av iskällardricka, bedrev en ytterst energisk
och hänsynslös agitation mot storlogen. En del tidningar betraktade
schismen som ett gefundenes fressen och öppnade sina spalter för enskilda
medlemmar från båda lägren, vilka — som Oskar Petersson uttryckte
saken — "i ali broderlighet ljögo i kapp för att nedsvärta varandra".
Nationallogen utsände som sin främsta agitator förutvarande
ordenschefen i den "malinitiska" storlogen, A. H. Berg, och denne "reste från den
ena landsändan till den andra, jämmerligt klagande över de internationella
godtemplarnes gudlöshet och socialism, höjande verop över det utländska
oket och den utländska penninghungern samt i Guds namn manade till
övergång till det kristna och nationella partiet".
En följd av allt bråket blev att storlogens medlemsantal under tiden 1
maj 1888—31 jan. 1889 nedgick från c:a 57,500 till ej fullt 42,000. Då
endast ungefär 10,000 anslutit sig till nationallogen förstår man lätt att
åtminstone ett par tre tusen antingen vänt ryggen åt hela
nykterhetsrörelsen eller ock övergått till Templarorden, vilken ingalunda uraktlät
att tillvarataga de förefintliga möjligheterna till fiske i grumligt vatten.
Storlogens V. R. gav dock icke slaget förlorat. Under senare hälften
av 1888 och början av 1889 nedlades ett styvt arbete på reorganisering
av söndertrasade loger och distriktloger, men dessutom medhanns
åtskilligt annat. Så exempelvis organiserades Ordens självhjälpsförening, ett
livförsäkringsföretag, som befunnits nödvändigt såsom ett bland medlen
att möta konkurrensen från templarhållet. Tack vare V. R:s lugna och
malmedvetna arbete misslyckades separatisternas bemödanden att bringa
Orden i upplösningstillstånd, och redan när storlogen samlades till sitt
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
