tiden gick Templarorden mycket sakta framåt och vann terräng huvudsakligen på det sättet att några loger av de båda godtemplarordnarne förmåddes övergå pa grund av livförsäkringsverksamheten. Sedan även god-templarne skaffat sig självhjälpskassa blevo emellertid dessa övergångar mer och mer sällsynta. Längre fram kom en period då Templarorden agiterade kraftigt pà förut obruten mark och även vann betydande anslutning av medlemmar. — Numera existerar Templarorden, åtminstone i vårt land, endast såsom en beståndsdel i Nationaltemplarorden, vilken bildats genom sammanslagning av Templar- och Nationalgodtemplar-ordnarne. Under det Godtemplarordens allt för "höga" medlemsavgifter och dess "efterblivenhet" ifråga om livförsäkringsverksamheten åberopades som anledning att till vart land införa Templarorden, var det stridigheterna omkring "den religiösa frägan" som åtskilliga år senare förorsakade en annan separation. Godtemplarorden var ju från början så till vida byggd pa religiös grundval att medlemmarne måste förklara sig tro på "en allsmäktig Gud som styr och regerar allt". Utöver detta ansåg sig Orden aldrig ha någonting att skaffa med sina medlemmars religiösa bekännelse. I Ordens äldre ritualer förekommo emellertid en del specifikt kristna böner och uttalanden. Det var även från början föreskrivet att de nya medlemmarne skulle avlägga sina förbindelser framför en uppslagen bibel. Trots den "kristna" prägel som Orden från början hade och länge behöll, tvekade man dock icke att bevilja medlemskap även ät judar, hinduer och andra icke kristna trosbekännare. Fullblodsindianen d:r Oronhya-theka, som var högste ordenschef ären 1891—1893, medgav att ickekristna indier, som inträdde i Godtemplarorden, skulle få avge sina löften med Veda-böckerna, hinduernas heliga skrift, för ögonen. Detta hans medgivande ogillades dock sedermera av Högsta storlogen. Här i Sverige föranledde Ordens "religiösa" anstrykning tidigt protester och opposition. År 1890 föreslogo Stockholms di triktloge och logen Sköldmön i Stockholm i motioner till storlogen att ur Ordens ritualer matte "borttagas det villkor för inträde i Orden, som stadgar tro pa en Guds tillvaro". Förslaget föranledde en långvarig och hetsig debatt, men förkastades därpå med stor majoritet. Samma motionärer återkommo ytterligare ett par gånger men med enahanda resultat. 1894 lades frägan pä ny bog i en motion av Stockholms distriktloge, som denna gång yrkade sadan omarbetning av riutalerna, att dessa blevo "fullständigt konfessionslösa i religiöst avseende". Motionen tillstyrktes av vederbörande kommitté, men avslogs av storlogen. Påföljande ar återkom distrikt- 58