Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det återstår att nämna att frågan om Ordens religiösa neutralitet
förelegat till behandling även i Högsta storlogen vid en mängd olika tillfällen.
Omsider ordnades saken på det enda förnuftiga och korrekta sättet,
nämligen så att de storloger, som så önskade, tillätos använda en fullständigt
konfessionsfri ritual. En bland de storloger, som först begagnade sig av
detta medgivande, var Sveriges. — Som det första ursprunget till denna
reform kan man beteckna en motion som förelades 1897 års möte med
Högsta storlogen i Zürich, i vilken motion yrkades att en kommitté måtte
tillsättas med uppdrag att "utarbeta förslag till revision av nu gällande
ritualer med bibehållande av deras principiella karaktär men utan sådana
formuleringar, som kunde såra andra religioners bekännare, eller ock att
storlogerna måtte erhålla local option i avseende på det religiösa elementet
i ritualen". Denna motion var undertecknad av ett stort antal ombud,
bland vilka märktes Ordens nuvarande högste chef, rektor Lars O. Jensen
i Bergen, samt de svenska ombuden Johan Bergman, Mauritz Sterner, M.
Hammargren, Oskar Gylfe och Oskar Berg. En femmannakommitté med
bl. a. Edv. Wavrinsky och Lars O. Jensen som medlemmar tillsattes också
i det begärda syftet. Att reformfrågan ännu vid denna tidpunkt icke
på långt när var mogen för lösning framgår bl. a. därav att kommittén
till 1899 års möte i Toronto nödgades rapportera att "förslaget mötts
med ogillande över hela världen". Sjutton storloger hade yttrat sig i
frågan och alla hade uttalat sig mot den föreslagna reformen.
Bredvid alla de mer eller mindre ordensmässigt organiserade
nykterhetssällskapen i Sverige finns även ett sällskap som arbetar under friare
föreningsformer, nämligen Sveriges Blåbandsförening. Denna har icke
uppkommit genom utbrytning ur Godtemplarorden, men har däremot bildats
på initiativ av en godtemplare, nämligen Ordens "grand old man",
direktör Oskar Eklund. I "Festskrift vid Godtemplarordens i Sverige
tjugo-femårsjubileum" har Eklund själv utförligt skildrat hur han kom att
stifta bekantskap med blåbandsrörelsen. Han hade av Sveriges storloge
hedrats med uppdraget att som storlogens ombud deltaga i Högsta
storlogens möte i Halifax, N. Scotland, i juni 1883. Redan i april anträdde
han färden som ställdes över London. Han ville nämligen ha god tid på
sig för att i såväl England som Amerika studera nykterhetsrörelsen i
allmänhet och Godtemplarorden i synnerhet. Det var under uppehållet i
London som han kom i kontakt med blåbandsrörelsen, vars enkla men
effektfulla arbetsmetoder strax tilltalade honom. Han såg i det lilla "blå
bandet" ett märke som borde kunna bli gemensamt för alla
nykterhetsvänner. Själv anlade han strax det lilla enkla och anspråkslösa bandet
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
