ARBETET VAR EJ FÖRGÄVES. REFLEXIONER VID 5 o-ÅRSJUBILEET. Av ordenschefen Ernst Strand m a 11. ODTEMPLARORDENS ARBETE och betydelse under ritt andra kvartsekel här i Sverige och dess ställning vid nu stundande jubileum bli ofta felbedömda. Det är inte ovanligt, t. o. m. inom Orden, att man ser tillbaka till genombrottsaren som till den "gamla goda tiden", da det var sjudande liv, outtröttligt arbete och en väldig utveckling. Senare år visa stagnation, slöhet och tillbakagång, menar man. Ser man enbart till det rent yttre framträdandet, så har man kanske skäl till en sådan uppfattning. Godtemplarordens första kvartsekel och ett lustrum in i det andra kännetecknades av en våldsam yttre utveckling. Logerna ökades i hundratal och medlemssiffran i mänga tusental för varje nytt är. Men så blev det stillastående, minskad arbetsiver, vad gäller yttre arbete och agitation, och vikande medlemssiffror, och Orden har vid 5 o-årsjubileet endast några tusental flera medlemmar än den hade 25 år tidigare. Är inte detta bevis nog? — Inte för den som haft tillfälle att dag efter dag under åratal följa utvecklingen och deltaga i arbetet. För denne ter det sig annorlunda. Redan det förhållandet, att Orden i stort kunnat hålla sin rent yttre ställning i dessa tider med tusende slag av föreningar och intressen och bland ett relativt litet folk som det svenska måste framstå som en ej ringa bragd. Det är ej heller efter det rent yttre framträdandet som Ordens arbete under de senaste 25 åren bör bedömas. Har detta liksom framgångarna utåt ej varit så glänsande som under första kvartsseklet, så har det inre arbetet varit så mycket mera betydelsefullt och framgångsrikt. Dä jag hör till dem, 7°