Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning för Ordens medlemmar att förtvivla om ställningen, bestrider
emellertid O. T. i sin årsrapport på det bestämdaste.
Med 1914 kom ju världskriget och den därmed följande
depressionstiden, som naturligtvis var ägnad att medföra en ytterligare minskning
i Ordens medlemsantal. Men på det hela taget kan sägas att Orden, om
man taisjhänsyn till tidsläget, höll ställningen utmärkt. Ett år, 1915—
1916, kunna vi t. o. m. skönja en ökning på 144 medlemmar. Detta gav
O. S. anledning att i rapporten giva uttryck åt den sangviniska
förhoppningen, att den svåraste kristiden nu var överstånden, vad beträffar
Ordens utbredning, och att man med största sannolikhet härefter hade
att påräkna mera märkbara framgångar. Dessa förhoppningar skulle
emellertid tyvärr ej besannas. Intressant är emellertid att se, att
medelantalet medlemmar pr loge under detta år hade stigit rätt betydligt.
Då t. ex. 1911—1912 medelantalet var 62,7, 1913—1914: 61,2 var det
1915—1916 65,4. En rätt betydande ökning således.
Efter framgångarna under 1915—1916 fortsatte emellertid
nedmar-schen ånyo. Medlemsminskningarna under åren 1916—1917 och 1917
—1918 voro inte så stora. 1919 rapporterades emellertid en minskning
av 6,074 medl. och 1920 var förlusten 10,558 medl. Att dessa stora
förlustsiffror skulle komma, då den egentliga depressionstiden
faktiskt var över, kanske kan ge anledning till förvåning. O. T., Ernst
Strandman, gav emellertid i O. T.-rapporten en tillfredsställande
förklaring. Han sade bl. a., att man ej fick överskatta betydelsen av
medlemstalets nedgång: "Vilja vi döma kallt, så måste vi erkänna, vad jag
förut sagt, att vår Orden genomgått kristiden på ett glänsande sätt.
Förlusten av medlemmar är visserligen stor, men, att den i alla fall icke
är större, visar, hur stark ändå Orden är. Hade vi 1914 vetat, vilka
svårigheter, som väntade, vem hade då vågat tro, att vi ändå 1920 skulle
stå med den medlemssiffra, vi dock nu ha? Säkert ingen. Vi få icke
heller bli missmodiga över att medlemsförlusten synes infalla, sen
kristiden är över. Det är nog i regeln så, att den bort komma till synes
redan tidigare, men logerna hava i rapporterna "dragit med" en hel del
försumliga, i väntan på bättre tider. Men i längden måste det bli klart,
vilka som verkligen äro att räkna med."
Arbetsåret 1920—21 ökades åter Ordens medlemssiffra från 127,781
till 129,343 medl., således med 1,22 %. I rapporten till Kalmarmötet
1920 hade O. T. givit uttryck för den förmodan, att Orden redan
passerat vågdalen, och hans förhoppning kom således ej på skam.
Påföljande arbetsperiod visade likaledes en ökning, denna gång ännu större,
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
