Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag blev enhälligt utsedd till ombud att resa till R. W. G. storlogens i Amerika
årskonferens", skriver Olof Bergström i en broschyr, "men blev ej mottagen. Då jag gjorde
mig besvär att med så stor pekuniär uppoffring resa så lång väg, hade åtminstone det
minsta mått av humanitet fordrat att jag fått samtala med Hickman, då jag upprepade
gånger begärde det. Men den ena gången föregav han brist på tid och den andra gången
att han skulle äta middag. Jag har aldrig känt mig så modfälld i hela mitt liv. Jag
blygs ej att omtala, att jag grät.
En dam (mrs Sara A. Leonard) som beklädde ett ämbete i denna R. W. storloge kom
till mig och sökte trösta mig. Till henne framställde jag följande fråga:
— Finns det ingen hederlig man här, som jag kan få ett samtal med?
Hennes svar var ett verkligt fattigdomsbevis, som hade följande lydelse:
— Jag känner ingen, men jag skall giva er ett råd. Detta råd gav hon halvt viskande:
— Res till Boston och uppsök dr. W. Wells Brown, han är den ärligaste godtemplare
jag kan visa eder till."
Av ovanstående blir inte fullt klart, om Olof Bergström verkligen
tillsammanträffat och talat med överste Hickman eller ej. Men så lär
dock, åtminstone efter mötet, ha varit fallet. Den samlade
världsstorlogen, påstår Adolph Peterson i Brooklyn, hopskramlade bland
ledamöterna cirka 16 dollars åt B., vars reskassa ursprungligen varit mycket
knapp, och hade därmed gett honom direkt besked om, att han därefter
kunde draga sina färde. Han var färdig att uppge ali sin
nykterhetsverksamhet, da han efter utsparkningen från världsstorlogens förrum utkom
på gatan och, som sagt, av en ren tillfällighet mötte John B. Gough.
Denne kände genast igen den mörklockige svensken, och sedan han
förhört sig angående hans bekymrade uppsyn, utbrast han
förtröstansfullt:
— Du skall följa med mig till Massachusetts och vila dig en
vecka.
Sagt och gjort — Olof Bergström följde Gough till Worcester. Han
stannade i fjorton dagar under det mest idealiska lugn. Gough intalade
honom, att uppgiva allt fjäsk för hickmaniterna, vilka samt och
synnerligen i Amerika voro mycket konservativa och intoleranta. Han borde
utan betänkande följa Sara Leonards råd att uppsöka dr. William Wells
Brown, Gough själv skulle rekommendera honom hos den framstående
nykterhetsivraren, och begära dennes understöd och råd. Därefter
skulle säkerligen allt gå i lås. Men innan dess borde han för framgångens
skull hålla några nykterhetsföredrag i Worcester och Boston, med eller
utan tolk. B., som talte perfekt engelska redan då, föredrog det senare
förfaringssättet. Kollekten redan vid dessa möten inbringade betydande
summor — och dessutom utfärdade G. en insamlingslista, vars inbjudan
till bidragsteckning på svenska lyder:
14 200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
