Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
randen Thomas Larsson (född 1860, senare försäkringstjänsteman
i Stockholm). Den förstnämnde reste som storlogens talare under cirka
sex års tid Sverige runt, på många håll åhörd med förtjusning och
föremål för riktiga ovationer. Ungefär likartat var förhållandet med
Larsson, som även hade förmågan att med roliga historier på västgötemål
intressera sitt auditorium.
Hickmaniternas mest beryktade nykterhetstalare var emellertid ingen
av de här nämnda, utan grosshandlaren och generalkonsuln C. O. Berg
(1839—1903), som redan före Godtemplarordens införande i vårt land
åtnjöt stort anseende som nykterhetspredikant. Han uppträdde dock
egentligen endast vid högtidligare tillfällen och kan sålunda ej räknas till
den kategori, varom här är fråga.
Att uppräkna alla eller endast flertalet av de talare, som längre eller
kortare tid legat ute på missionsfältet sedan de båda ordensgrenarnes
förening, kan här ej komma ifråga. Några av de mest kända och populära
av dem böra dock nämnas, såsom förre prästmannen och redaktören /. O.
Ahlin (1838—1919), även verksam inom Templarorden, en man, som
sällan skrädde orden vare sig det gällde tal eller skrift, lektorn A. W.
Lönnegren (1842—1904), som särskilt slog an på de religiöst
sinnade, litteratören Hjalmar W ernberg (1867—1924), icke utan
skäl kallad "en stor retorisk talang", vilken även verkade med sin penna
för nykterhetssaken, bl. a. genom flere sånger samt godtemplarromanen
"Huset i skogsbrynet", A. P. Nordkvist (död vid 63 ärs ålder 1899)
från Småland, sedan bosatt i Ångermanland och en tid D. T. därstädes,
"lugn och oförarglig, men orubbligt tillgiven Ordens sak",
kommissio-nären E. Th. Ericsson (1856— 1921) från Jämtland, ävenledes
verksam på ungdomsmissioneringens område, C. Aug. Carlsson (1851—
1920) från Norrköping, vilken vid ett tillfälle i Reformatorn kallades
"en ny A. H. Berg", Emil Ö st e r (1863—1927) från Skellefteå, vilken
under många år strövade omkring i Västerbotten och därunder instiftade
ett hundratal loger, redaktören Er i k B ö h m e r (född 1872), nu bosatt
i Östersund, på sin tid ansedd som en av Ordens mest begåvade yngre
talare, men sedermera utgången ur Orden, lantbrukaren K. G u s t.
Blomgren (född 1875) från Östhammar, förut på Tvärnö, ännu
verksam som talare, mångårig D. T. i Upplands distrikt, samt fröknarna
Emilie Ra thou (född 1862) och Emilia Lindquist (född
1857) från Eslöv, vilka i intet avseende visade sig sämre än de manliga
talarne; den förstnämnda är numera mest verksam inom Vita Bandet.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
