Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tom på tankar och tankebilder. Alltifrån Ordens första
framträdande, från den första grundlogens bildande var den kvinnliga
medlemmen lika värdefull och värderad som den manliga. Bland Ordens
pionjärer i vårt land stråla namnen Emilie Rathou, Emilia Lindkvist med
lika stark glans som något av deras manliga arbetskamraters. Inom
Ordens loger stå också systrar och bröder sida om sida, hand i hand —
och där har — långt före kvinnorösträttens genomförande — allmän
och lika rösträtt tillämpats.
Ha då ordenssystrarna gjort sitt inflytande gällande i förhållande till
sina rättigheter? På den frågan måste man sanningsenligt svara nej.
Men samma svar på samma fråga måste ock givas i fråga om
kvinnornas politiska rösträtt. Varpå kan sådant bero? På alldeles samma orsak
som gör, att tid fordras för att göra en kulturrörelse allmänt fattad och
allmänt tillämpad. Kvinnorna ha under sekler fostrats till en
kulturuppfattning som fordrade, att de avhöllo sig från alla offentliga
angelägenheter och allt offentligt framträdande. Och det är inte endast
kvinnornas uppfattning som behållit intrycken kvar av denna kulturfordran
— kanske ha männen behållit ännu mera och starkare reminiscenser av
densamma. Men ha I. O. G. T:s kvinnor mycket att sona i fråga om
bristen i maktutövning, så ha de i stället varit så mycket trognare i sitt
tjänande. Huru många, ja antagligen de allra flesta grundlogerna ha
detta systrarnas trogna tjänande att tacka, att logens ekonomi kunnat
uppbära organisationen.
Kunna dä Ordens kvinnor försvara sig med, att man intet mer kan
fordra av dem och deras godtemplarverksamhet. Måhända ha de en viss
rätt härtill, ty längre kommer aldrig den stora mängden, än tidens
kulturuppfattning bär eller sträcker sig — det är endast
föregångspersonligheter som hinna någon mån därutöver.
Kvinnorna inom I. O. G. T. äro ju blott en liten, ringa del av
nationens kvinnor, som också bilda ett helt för sig. Börjar man tänka över
dem och deras inställning till samhällsspörsmålet: folknykterhet, gripes
man obetvingligt av oändligt vemod. Kvinnorna, som genom barnen
äro hemmets huvudpersoner, på vilka ansvaret så för hemmets materiella
beskaffenhet som för dess etiska ton och miljö vilar, de stå i sin stora
massa, framförallt inom de bildade klasserna, främmande, likgiltiga eller
rent fientliga till den kulturströmning, som avser att befria från den
sed och det samhällsonda, som alltid varit fördärvbringande för
hemmets bestånd, för dess medlemmars sedliga och materiella välfärd, som i
de flesta fall bringat dem nöd och död — brott och förfall. Det är
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
