Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODTEMPLARE.
Av redaktör Mauritz Enander.
ET VAR EN SOLIG SOMMARSÖNDAG.
Distrikt-rådet var samlat till överläggning om höstens
missione-ring.
Plötsligen började kyrkklockorna ringa i Adolf
Fredrik. Så stämde Klara in. Och genom den stilla
rötmånadsluften kunde man förnimma hur hela staden
insveptes i klockklang.
Det var något särskilt med de där klockorna. De ringde nämligen in
världskrigets svarta år. Vi visste alla genast, vad de betydde. Det
var mobiliseringsklockorna, som gingo. Där ute stod Europa i brand.
Telegrafen flämtade varje minut fram nya budskap om, hur katastrofen
utbredde sig. Nu flög budet med klockklangen, att även vi skulle
mobilisera. Ingen visste, vart det skulle taga vägen.
Distriktrådet behandlade missioneringsfrågan. I lugn och ro som
Sandels i Pardala by överlades om, hur höstens och vinterns arbete skulle
läggas. Kanske sändes en undrande tanke ut till våra skärgårdsloger, som
lågo närmast i skottlinjen, om något skulle inträffa. Men planerna
gjordes upp. Godtemplararbetet skulle gå sin gång. Ett världskrig mer eller
mindre fick icke hindra den saken.
Jag har många gånger tänkt på mitt distriktsråd just i de timmarna —
jag var D. T. på den tiden. Och jag har tyckt mig se inkarnationen av
den sanna godtemplarandan just i dessa lugna män, som överlade om
missioneringen i vårt hårdarbetade Stockholms distrikt, medan luften
darrade under världskrigets första vingslag. Orubbliga, som om intet
särskilt vore på färde, behandlade de sin uppgift. Sin plikt som
godtemplare skulle de sköta, hur det sen var utomkring.
Och jag har tänkt, att Godtemplarordens styrka har väl ändå varit,
att den haft sådana medlemmar, män och kvinnor, som även under de
vidrigaste förhållanden aldrig svikit sin plikt, som kommit ihåg, att vi
alla skola dö, men Godtemplarorden skall leva.
3 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
