Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutat var det ej lönt för någon att komma till tals med honom i
ordensangelägenheter. Den tid han hade sin ordensexpedition i Gävle, kom
sålunda en dag en ordensmedlem från någon angränsande socken och
sökte P. efter hans mottagningstid. P. var hemma, men jungfrun, som
öppnade dörren, meddelade, att ordenssekreteraren ej var hemma.
Samtidigt råkade emellertid vår man genom den halvöppna dörren få syn på
P., där han satt i en gungstol, och yttrade i det han sökte komma in:
"men han sitter ju där"! Flickan såg villrådig ut, men P. klarade
situationen genom att från sin plats tillryta den besökande: "Hör ni inte att
ordenssekreteraren inte är hemma". Inför detta kraftiga argument
retirerade den förbluffade lantmannen och gav sig i väg.
En kväll fick P. besök av en gammal skolkamrat, som han ej sett på
trettio år. De sutto hela aftonen och språkade om gamla minnen. Först
då kamraten skulle gå, kom P. att fråga honom vad han hade för yrke.
Då han upplyste, att han var livförsäkringsinspektör, yttrade P. till
honom: "Då du varit hygglig nog att under vår långa samvaro ej tigga en
livförsäkring, skall jag till erkänsla för din grannlagenhet be få ta en
försäkring på 10,000 kr." Affären gjordes upp, och inspektören var,
som man kan förstå, storbelåten. P. hade emellertid grym otur, ty
bolaget som vännen representerade, var ett amerikanskt livbolag, vilket
några år senare gick över styr.
Oscar Petersson var en ovanligt oegennyttig, vänfast och rättrådig man.
Då man skulle lägga om ett ämbetsverk i Stockholm och därför sökte en
god organisatör, tillfrågades P. om han ville åtaga sig uppdraget. P.,
som då var utan syssla och särdeles väl behövde skaffa sig en inkomst,
undanbad sig emellertid, då han fick veta, att han skulle komma att un
dantränga en annan person, som likaledes hade familj att försörja. Så
handlar endast en verklig gentleman. En annan historia, som också är
synnerligen karaktäristisk för P., kan jag ej underlåta att relatera.
Sedan han avgått från ordenssekreterarebefattningen, var han en tid
redaktör i Sollefteå. En av styrelsens medlemmar skulle fylla 50 år och
underrättade P. därom, för att som brukligt är få dagen omnämnd i
tidningen. P. som retade sig över hans visade fåfänga, mötte på en
morgonpromenad ett av Sollefteås original, till professionen gatsopare, och sporde
honom hur gammal han var. Slumpen fogade så, att även han några
dar senare skulle fylla 50 år. P. skrev då en notis ungefär så här:
"Femtioåringar. I morgon fyller direktören X 50 år, och dagen därefter
uppnår gatsoparen X. samma ålder, vartill vi lyckönska de båda
jubila-rerna." Notisen resulterade i att P. kort därefter blev skild från sin be-
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
