Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omdöme låter kanske höra sig, även om det skulle basera sig mera på
intryck än på ett sammanhängande studium.
En imponerande känsla fick jag, då det första gången gick upp för
mig, vilket pionjärarbete Godtemplarorden gjort i detta land. Under
svårigheter både i fråga om opinionen och lagstiftningen, svårigheter, om
vilka vi senfödda nykterhetsvänner knappt kunna bilda oss en
föreställning, sågo godtemplarne uppgifterna och grepo de sig an med deras
realiserande. Här gick en idealitet fram, som satte spår särskilt i småfolkets
liv. Hur skulle det se ut, om icke denna rörelse uppluckrat
föreställningslivet i fråga om starka dryckers bruk och oavlåtligt lyft
nykter-hetsabsolutismens fana? Man har beskyllt den för ensidighet. Jag
tänker på Harald Høffdings ord att ensidighet stundom synes vara
nödvändig, om ett önskemål, en idé skall få luft omkring sig. Tanken — eller
rättare den verklighet varom här är fråga — kan uttryckas även på
andra sätt. Nykterhetsabsolutismen är icke det enda nödvändiga; men
den är en nödvändighet, och hade icke denna nödvändighet funnit sina
härolder och predikanter, så hade vi nog fått se långt efter den
nykterhetsanda, som nu trots allt är en samfällighet för ali verklig svensk kultur.
Med glädje gömmer jag minnet av de rätt många tillfällen då den ena
eller den andra godtemplargruppen anmodat mig om föredrag. En
verkligt kordial samvaro, mycket kaffe och ett sannskyldigt demokratiskt
kaffeos, en fast känsla att möta människor, som vilja offra åtskilliga av
sina dyrt förvärvade småslantar för ett ideellt mål. Och ju närmare jag
kommit dessa nykterhetsvänner desto fler tangeringspunkter har jag
funnit med det som för mig representerar livets summa och blomma, den
kristna religionen.
Aldrig skall jag kunna glömma ett ord som östgötarnes gamle
landshövding greve Douglas en gång yttrade på ett stort godtemplarmöte: "Jag
känner mig här bland vänner." Ju mer vänskapen och förståelsen växer
ibland oss, desto större och varmare blir världen.
N. T. O:S ORDENSCHEF, FOLKSKOLL. L. FREDRIKSSON,
Wä pr Kristianstad, skriver "till I. O. G. T. på femtioårsdagen":
Kulturlivets tillväxt fortskrider oftast långsamt, och femtio år kan i
detta fall knappast betraktas som ett längre tidsmått. Om likväl
frukterna äro mångfaldiga visar detta å ena sidan kulturartens inneboende
livsduglighet, å andra sidan odlarens osparade nit och framsynthet. Det
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
