hade da förrunnit, sedan den första godtemplarlogen bildades i Sverige. Högtidstalet hölls av dåvarande ordenschefen Edv. Wavrinsky. Den rymliga kyrkan var packad med människor, och temperaturen var hög i dubbel bemärkelse. Jag har sedan dess varit med om åtskilliga godtemplarfester med varierande program och varierande andestyrka. De gångerna kan jag icke räkna, då jag vid dessa fester stämt in i sången: Verka, ty natten kommer! Och jag har haft tillfälle att under årens lopp studera åtskilliga godtemp-lartyper. Sålunda känner jag rätt väl typen Karlsson liksom ock typen Bjöikman. Namnen äro hämtade ur Carl Larssons i By roman: Logen 5455 Morgonvind av I. O. G. T. Typen Karlsson må denna gång överantvardas åt den barmhärtiga glömskan. Men typen Björkman må framdragas och prisas, ty den har varit godtemplarordens brinnande hjärta och heliga sälta. Den typens representanter ha varit vägrödjarne, när det gällt att bryta ny mark, och de ha varit de sista på skansen, när det gällt att hålla en ställning. Vännen Björkman är offervillig, osjälvisk och trofast. På honom kunna tillämpas de paulinska orden: Kärleken söker icke sitt. Kärleken förgår aldrig. Han är icke blott etiskt utan ofta jämväl starkt intellektuellt betonad. För det mesta gör han icke mycket väsen av sig. Han hör till dem, som Geijer hade i tankarne, när han skrev: Ej buller älskar jag och bång. Vad stort sker, det sker tyst. Jag firar Godtemplarordens 50-årsjubileum med att föreslå ett fyr-faldigt leve för vännen Björkman. KYRKOHERDEN HARALD HALLÉN, Arvika, bemärkt socialdemokratisk politiker, gör följande uttalande: När Godtemplarorden vid sekelskiftet och årtiondet därefter hade sitt stora genombrott i vårt folkliv, var det förvisso ett uttryck för samma ideella patos, som är vårt folkarv och som i de religiösa väckelserna, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, tagit sig olika uttryck. Det är samma ideellt betonade drift efter frälsning från något ont, som är gemensamt för dem alla. Det är särskilt två förblivande nationella tillgångar, som jag anser, att Godtemplarorden tillfört vårt folkliv: dels har den mäktigt bidragit till 354