- Project Runeberg -  Femtio års godtemplararbete i Sverige : en minnesskrift /
365

(1929) [MARC] - Tema: Temperance
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

III.

När en idé går segrande kring världen

med ljusets evigt unga, tysta makt,

säg vadan stammar då den kraft, som bär den

triumfstolt framåt ifrån trakt till trakt,

som trotsar bålet, bilorna och svärden,

tills lögnens fästen den i spillror lagt?

Är den en vårflod alstrad av minuten,

av nuets trånga gränser innesluten

och dömd att torka ut i sommarns dar?

Nej, genom sekler går dess friska flöde

befruktande den nejd som förr låg öde,

och aldrig än dess källa sinat har.

Var ädel själ, som trår mot högre lycka,

som känt sitt hjärta slå av helig harm

mot allt som lömskt vill kuva och förtrycka

vad renast spirar uti mänskobarm,

en droppe är i ljusets jättevågor,

en gnista av de heta sanningslågor,

som skilja glittergull från ren metall,

ty åt var flärdens avgud, höljd av ära,

som millioner nu sin hyllning bära,

skall en gång ljuda: "Ned i stoftet fall!"

Det ropet högre med vart sekel skallar,

och forntids bundna klang är löst däri,

och mäktigt bjudande envar det kallar

till kamp mot vrånghet och mot barbari.

Som viskning ljöd det i förtryckets dagar,

då makt var rätt och våld skrev egna lagar,

och anden snördes in i dogmers band,

som brännings brus det ljöd i knotets mummel

som härskri i revoltens vilda tummel,

då folket tog sin sak i egen hand.

Skar dissonansen genom i musiken

och dränktes frihetsklangen uti skriken,

så låg den dock som grundackord däri;

och efter långa kamp- och såningstider

det grundackordet växer ut omsider

till segerhymnens jubelmelodi.

Ej rättens genius det går att krossa,

förgäves staplas Pelion på Ossa

av dem, som hata ljusets gudavärld;

det brytes bort en sten ur mörkrets murar,

varhälst en mänska, väckt av stridens lurar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 22 02:42:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iogt50/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free