Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SOLUPPGÅNGEN.
(Vid tjugofemårsjubileet 1904.)
O morgontid, o gyllne soluppgång,
o blida rosensken kring fält och höjder:
vårt bröst är fyllt av ljusets rika fröjder,
vår håg är glad, vår själ är klangfull sång.
Där mörker nyss låg ruvande och tungt,
där allt i dvala låg och köldförfruset,
där blommar livet åter, vänt och ungt,
och ler med blom och blad i morgonljuset.
Var suck, som steg i lång och tröstlös natt,
var tår förtvivlan göt i bittra strider
nu gäldas rikt av hopp, som viskar glatt
om vaknad dag och ljusa solskenstider.
Med ljus och värme skapas världen ny:
O ljus och värme, milda himlamakter,
er sträleflod ur klarnad morgonsky
till alstring väcker vinteröde trakter!
Med ljus och värme skapas världen ny,
mer fri, mer glad, mer skön för nya släkten,
från deras väg skall fördomsdunklet fly —
så klingar hoppets sång i morgonväkten.
Hell därför den — om ringa, om berömd —
som strödde ljusets säd, när mörker rådde!
Hans gärning lever, är han själv ock glömd,
hans saga susar i den skörd han sådde.
Men soluppgång, fast hoppfullt skön och blid,
är endast soluppgång, ej fulla dagen:
vår längtan sträckes ännu mot den tid
när självförlamaren i grund är slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
