Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 ERNST LUNDQUIST
ner och tog hem sin lilla dotter, som de hade släpat
med sig överallt; Yvonnes mamma hade ju inte
kunnat förmå sig att skiljas från sitt barn, och
engelsmannen vågade inte motsäga henne därvidlag, för då var
han rädd att förlora sin makt över henne. Ja, det
hade stått långa referat om. det där i bladen, översatta
ur utländska tidningar, men sedan hade ingen
människa vidare hört talas om fru Priman; det troddes att
hon dött för flera år sedan i Sydamerika.
Men byråchefen hade efter den där rysliga historien
blivit en person, som alla stockholmare kände igen;
var han kom., tittade människorna nyfiket och
medlidsamt på honom och tisslade och tasslade, och fast han
var en framstående ämbetsman och en fin och präktig
karl på allt sätt, så var det, som om det nu var alldeles
bortglömt och utstruket, han hade liksom ingen
rättighet längre att vara något i och för sig, nej, han var nu
en gång bara den förrymda spiritistfruns man, och
det grämde honom så, att han till sist blev rent av
folkskygg och litet konstig.
Men tänk, ett sådant underligt öde för en liten flicka!
Att släpas omkring från hotell till hotell i alla Europas
länder, då hon egentligen bara skulle ha skjutsats i
korgvagn i Kungsträdgården; att kuska omkring på
tåg och ångbåtar och langas hit och dit som ett kolly
och sitta i arrest och bli buren på armen av en
poliskonstapel ner till droskan utanför fängelseporten, där
fadern satt och väntade på henne, och så till sist ändå
bara hamna i den otäcka gamla våningen vid
Kardu-ansmakaregatan, där varken sol eller måne lyste och
där hon var som undanstoppad och levande begraven!
Det var minsann på tiden, att hon kom i skolan och
fick vädra den unkna luften ur kläderna.
Yvonne hörde med yilt uppspärrade ögon på skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>