- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
32

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 ERNST LUNDQUIST

ken är, att det beramade kärleksmötet blev förhindrat.
Ty du var ju på väg till din förförare, då jag grep dig
i vingbenet nyss, inte sant?

— Han är inte min förförare.

— Men du ämnade dig till honom?

— Nej.

— Det var dig han väntade till champagnefesten på
sitt rum i kväll?

— Det vet jag inte.

— Nu ljuger du.

—’ Ja, jag ljuger — och jag ämnar ljuga och trotsa
hela tiden, så länge jag blir tvungen att stanna i det
här huset! utbrast Yvonne och slog sin lilla knutna
näve i bordsskivan framför farbrodern, så att de små
pappersflingorna hoppade. Ja, jag vet alltihop, jag vet,
att ni ha tagit upp mig, då jag stod ensam, i världen,
men det var inte för att ni ville mig väl, det var för
att ni inte för skams skull kunde lämna mig vind för
våg och för att gavelrummet stod tomt och farbror
behövde någon att lägga »Lilla fjädern» med om
kvällarna, efter faster är för helig att röra vid kort. Men
ändå... ni kunde kanske ha vunnit mig genast i första
ögonblicket, om ni bara mött mig med ett hjärtligt
handslag, en blick som förrådde, att ni hade intresse
för mig som människa. Ni kunde ha fått mitt
förtroende, min tillgivenhet kanske, jag kunde ha småningom
växt mig in bland er, i stället för att jag nu ständigt
har stått utanför. — Ja, jag vet, att jag nu är otacksam
och självsvåldig och fräck och allt, som är syndigt och
fult, men om man inte duger till att hyckla, så måste
man bli sådan i det här huset, där det inte finns ett
grand av natur, av tillgivenhet, förtrolighet och verklig
välvilja, där det inte gäller att leva och vara något,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free