Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 ERNST LUNDQUIST
bara några alnar ifrån honom och spelade crocket med
flickorna Paxe och ett par halvstora pojkar. Utan att
någonsin riktigt ha sett på honom, visste hon ändå
precis hur han såg ut. Det var en man på kanske
tju-gusju år i ljusgrå kostym med sorgflor om armen,
panamahatt och vita skor. Elegant, men ändå med en
viss landsortsprägel. Den påfågelblåa halsduken
passade inte till sorgfloret. Det var något myndigt i hans
hållning, som om han vore van att kommendera mycket
folk. Han hade ett regelbundet ansikte med stora, lugna
drag, en mörkhyllt, nästan klassisk manlig skönhet,
omedveten och liknöjd för sig själv, allvarliga bruna
ögon, som sågo på henne, icke närgånget, ej ens
intresserat, men oavlåtligt och liksom med en stilla
flödande värme, som. generade henne. Hon ertappade sig
själv med att sköta klubban sämre än vanligt och bröt
missnöjd upp förr än hon hade tänkt.
Dagen därpå var han inte där, då hon kom, men hon
hade knappt spelat ett halvt parti, förr än hon kände,
att han satt på samma bänk som i går. Denna gång
hade han slagit sig i språk med en gosse, som satt i
gräset framför honom och täljde på en barkbåt. Han
tog upp sin pennkniv och hjälpte honom till rätta och
tycktes vara djupt intresserad av vad han hade för
händer, men hon såg ändå, att han då och då lät en
blick glida bort till henne... för inte kunde det väl vara
barnen han såg på?
Han kom dit flera dagar å rad, men gjorde aldrig
något försök till närmande, hälsade icke, tilltalade
henne icke, smålog ej ens emot henne, och ändå var hon
alldeles säker på, att han kom för hennes skull. Det
hjälpte alltså inte att gå med de där anskrämliga långa
flätorna på ryggen. Utan sin härliga hårkrona var
hon ju ful, det visste hon, vad kunde han då ha för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
