- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
51

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR ii

var dem han tittade på. Då ett par eftermiddagar gått
på detta sätt, brast hennes tålamod och hon tänkte:
antingen måste han eller jag rymma fältet! Men som
hon ännu ej var riktigt trygg för tant Paxe, måste det
alltså bli han, som drog sig tillbaka. Och till det
resultatet kunde hon ej komma utan att antingen vara
ohövlig eller uppriktig, och eftersom karlen ju
egentligen intet ont gjort henne och på det hela taget
verkade rätt sympatisk, valde hon det senare
alternativet.

Det var en härlig högsommarkväll; solen började
redan sänka sig mot den envisa ljusa dimväggen i
väster, och hela Öresund låg småkrusigt framför dem och
glittrade av hoppande, dallrande solgnistor i rött, gult
och blågrönt. »Barnkammaren» hade småningom
blivit folktom; endast den främmande herrn satt kvar
på sin bänk, där han under eftermiddagens lopp rökt
en oändlig massa cigarretter, men visst ej vänt bladen
i sin bok mer än ett par tre gånger. Han måste väl
vara förskräckligt illa kär, tänkte Yvonne, och därmed
lämnade hon sin crocketklubba till en av pojkarna
Kruse, som stod och såg på paritet, bad honom spela
slut i hennes ställe och gick fram till den okände, som
genast reste sig.

— Ursäkta min påflugenhet, sade hon, men skulle ni
inte vilja göra mig sällskap bara ett litet stycke på väg
till villa Solbacken, där jag bor? Jag har något jag
ville säga er.

— Med största nöje, svarade den unge herrn i
behagligt överraskad ton. Då tillåter ni mig kanske att
presentera mig först. Jag är konsul Herbert från
österhamn.

— Och jag heter Yvonne Priman. Men det vet ni
kanske redan?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free