Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR iOi
Han mulnade.
— Skulle... skulle skyddsängeln följa med? frågade
han.
— Det tror jag inte hon har lust med, svarade Yvonne
skrattande. Men om. ni ber henne riktigt, så gör hon
det nog.
— Gud bevare mig! utbrast han med oförställd
förfäran.
Då de vita, flaggprydda badhusbyggnaderna började
titta fram genom den tilltagande skymningen, sade han:
— Innan jag skiljs från er, vill jag så gärna fråga
er om en sak.
— Nå?
— Var det verkligen bara för att se efter om jag
fanns där uppe på bänken, som ni kom till
crocketpla-nen i dag?
— Ja, bara därför, det har jag ju redan sagt.
— Ni trodde inte, att jag skulle vara där?
— Det kunde jag inte göra mig någon föreställning
om.
— Nå... när ni såg, att jag var där, vad tänkte ni då?
— Jag hann naturligtvis inte tänka någonting, jag
såg er ju inte, förrän ni stod mitt framför mig. Men
jag tror verkligen, att jag kände mig litet besviken.
— Besviken, hur så? Han stannade förvånad.
— Jo, jag tror nog jag helst hade sett, att ni inte hade
varit där. Varför det kan jag inte säga, ty det vet jag
inte själv.
Han stod och funderade litet, men så sken hans
ansikte upp.
— Vet ni, vad jag tror att ni är? sade han, och hans
kärva basröst fick en varm klang. Jo, en liten uppriktig
och ärlig varelse... ni kan visst aldrig bedraga någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>