- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
73

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

ligen varit hennes allvarliga föresats att hålla sig undan
från alla manliga bekantskaper här vid Nyrupsläge,
och nu hade hon ändå två dagar å rad gått och gjort
långpromenader med en obekant herre, som visserligen
på skämt lovat att inte fria till henne, men som ju
enligt sin egen utsago sedan sitt sjuttonde år inte tänkt
på annat än att få gifta sig och stifta familj. Var det
verkligen sant, att det inte fanns någon konsekvens hos
kvinnorna? Det såg sannerligen så ut. Hon hade burit
sig högst karaktärslöst åt. Tänk vad farbror Pontus
och tant Paxe skulle ha blivit belåtna, om de sett
henne tillsammans med konsul Herbert de här dagarna
och hört, hur förtroligt de pratat, som om de känt
varandra i åratal! Ånej, den triumfen skulle de inte få.
Det måste bli ett slut på detta. Hon var riktigt glad
åt, att han inte föreslagit henne någon promenad till i
morgon, nu hade hon åtminstone sluppit ifrån bryderiet
att säga nej — ty naturligtvis skulle hon ha sagt nej.

Hon kunde inte neka för, att hon gärna varit
tillsammans med honom under dessa två dagar, men det
berodde ju på, att han var så olik alla andra män hon
hittills känt. Så enkel och naturlig, utan ett spår av
begär att göra sig intressant eller ställa sig in eller
flirta. Inte en enda artighet hade han sagt henne. Han
hade ett sätt att ta henne på allvar, som ingen av
hennes »pojkar» i Stockholm eller här i Nyrupsläge hade
skämt bort henne med. Det smickrade och ingav
henne en högst behaglig känsla av sin egen värdighet.
Hon hade liksom aldrig känt sig som riktigt fullväxt
förrän nu, sedan hon gjort hans bekantskap. Glad och
skämtsam kunde han också vara på ett egendomligt
sätt, som hon inte kunde karaktärisera... jo, vänta...
ordet iTenhjärtad dök upp, hon visste ej varifrån, och
det träffade spikeri mitt på huvudet, tyckte hon. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free