- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
75

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

långa, ilskna hattnålar fast sportmössan på sitt
gull-röda hår och gick med stora steg till badrestauranten,
i det hon trotsigt tänkte: i morgon säger jag nej, om
han så ber mig på sina knän att följa med... jag lovar
och svär att aldrig mer växla ett ord med honom! —

Men då han följande eftermiddag kom fram till
henne, där hon satt i slänggungan i badhusparken och
nådigt lät gunga sig av Sophy och Vick, som tröttnat
på att gå och tjura, och han frågade om hon hade lust
att följa med på en tur till Vitehallar i en liten
motorbåt, som han hyrt och som han manövrerade själv —
den rymde tyvärr bara två personer, tillade han med
en blick på Sophy och Vick — så reste hon sig ur
gungan utan en sekunds betänkande och följde honom
ner till bryggan, foglig som ett lamm.

Sedan voro de dagligen tillsammans, åtminstone
någon stund; ibland hade de fru Paxes flickor med sig,
fastän deras mor vanligen just då hade någon särskild
anledning att vilja ha dem hemma; en gång slöt sig
också Stockholmskotteriet på Yvonnes begäran till dem,
men då hon märkte, att konsuln blev stel och fåmäld
i detta larmande och något självsvåldiga sällskap,
upprepade hon aldrig detta förslag. För det mesta gingo
de två ensamma eller gjorde små utfärder i
motorbåten, och de talade om allt möjligt mellan himmel och
jord, mest kanske om sig själva, och därvidlag gav
Yvonne honom ej efter i uppriktighet. Han tycktes
vilja veta allt om henne, gjorde henne ibland frågor,
som skulle ha varit oförsvarligt närgångna, om de
kommit från någon annan, men i hans mun föllo de
sig så naturliga, att hon utan tvekan oförbehållsamt
besvarade dem alla. På det sättet fick han reda på
nästan hela hennes liv, både hemma hos fadern och
sedan i V—stad; hon berättade om sina skolpojksflam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free