Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82’ ERNST LUNDQUIST
lugnt, sakligt och kort, hon mångordigt och exalterat.
Till landskamreraren och hans fru skrev Herbert ett
artigt brev, vari han tackade för det beskydd de
lämnat hans trolovade och anhöll, på grund av den
överenskommelse han träffat med Yvonne, att lysning skulle
uttagas hos pastorsämbetet i V—stad till nästa söndag.
Sina papper avsände han i rekommenderat brev med
dagens post. De hade ju ingenting att vänta på, då
hela hans hus länge stått i ordning att ta emot hans
hustru och Yvonne ansåg sin utstyrsel till badresan
fullt användbar även för en ung fru. Vad bröllopet
beträffade, tyckte han, att ingen annan än Yvonne borde
bestämma, i vad form det skulle försiggå. Hur hon än
avgjorde den saken tillsammans med sin förmyndare,
skulle Herbert antagligen infinna sig i V—stad dagen
före bröllopsdagen — alltså om ungefär tre veckor —
för att med landskamreraren överlägga om åtskilliga
frågor, som gällde placerandet av Yvonnes förmögenhet.
Han önskade vidtaga så få förändringar därvidlag som
möjligt, övertygad om, att landskamrerarens
anordningar voro de bästa tänkbara. Yvonne skulle för
övrigt själv förfoga över sina räntor, det var redan
uppgjort mellan de förlovade; det kunde visserligen tyckas
vara mycket pengar att använda till toaletter, nöjen o. d.,
men det fanns ju ändå något, som hette privat
välgörenhet, och i alla händelser hade Herbert tänkt sig som
ett önskemål att få en självständig hustru, också
ekonomiskt, och han prisade sig lycklig över, att hans
egna förmögenhetsomständigheter tilläto honom den
lyxen att skaffa sig en hustru med egna tycken och
åsikter, eget rum och egen portmonnä.
Då det nu mellan landskamreraren och hans
myndling blev tal om bröllopet, så befanns det, att hon inte
alls ville ha något bröllop, bara en vigsel utan tal, ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>