Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88’ ERNST LUNDQUIST
lösa våningen med cigarretten i mungipan och stanna
då och då framför ett konstrikt inlagt bord, som hon
kanske ännu ej granskat tillräckligt, ett ohyggligt
pärl-virkat spjällsnöre med pietetsvärde, utfört av den för
länge sedan döda faster Margret, Tors barndoms
vårdarinna, eller — oftast — framför det stora
oljefärgs-porträttet av Tors vackra, ogifta mor, som konsul G. F.
Olsson låtit en berömd artist måla efter en fotografi
och som innehade en demonstrativt framstående plats
som bibliotekets enda konstverk över den långa,
brons-beslagna soffan mitt på långväggen mellan bokskåpen.
Den unga blonda kvinnan var slätkammad, enkelt
klädd efter en modejournal från femtiotalet, och hon
såg ut som en enklare hemsömmerska, vilket hon ju
också varit i livstiden. Yvonne fann det käckt och
ridderligt av gamla konsuln, att han så där öppet velat
visa sin fästekvinnas porträtt för var och en, som
besökte honom i hans hem, och stod gärna inför tavlan
och försökte läsa i dess klara, bruna ögon, som liknade
Tors. Men småningom tilltrubbades även detta
intresse, och slutligen märkte hon det stora porträttet
lika litet som de tavlor av Hörberg, d^Uncker och
Mar-cus Larsson, vilka hängde här och där på väggarna i
sällskapsrummen.
Biblioteket var liksom våningens kärnpunkt. Det
låg mitt på fasaden innanför den stora balkong, som
uppbars av portalens pelare, och hade från början varit
ett slags vardagsförmak, entré till stora salongen, men
av Tors far inretts till bibliotek, sedan han köpt ett
par stora boksamlingar i klump efter stadens avlidna
skolmän. Tor läste högst obetydligt, han var ju en
praktikens man och hade ont om tid, men ändå var
det han, som så småningom försett biblioteket med dess
rikhaltiga moderna litteratur. Som han visste sig ej ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
