Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98’ ERNST LUNDQUIST
rande frisk som en nötkärna, sov sorn ett gott barn
om nätterna och behövde aldrig någon hjälp.
Gynekologprofessorn hade också lovat att komma ner
ögonblickligen, då han eftertelegraferades. Den väntade
arvingens utstyrsel låg redan färdig i ett av de stora
spegelskåpen, snövita travar av de mest förtjusande
broderade och spetsprydda plagg märkta med G, ty
naturligtvis måste det bli en gosse, och då skulle han
heta Gunnar, som var Yvonnes favoritnarnn —
»Abraham» och »G. P.» hade hon förkastat med avsky. Blev
det en flicka, fick hon väl heta Gerd, eftersom G:na
redan voro broderade. Tor och Yvonne kunde tala
timvis om Gunnar, som om han redan ginge omkring i
våningen, och en gång råkade de i dispyt om, vad han
skulle bli: Tor förklarade nämligen, att han skulle få
välja den levnadsbana han hade håg och anlag för,
hur barockt hans val än kunde förefalla, och Yvonne
instämde efter något betänkande, dock på villkor, att
han absolut inte skulle få bli präst. Då Tor med en
suck förklarade, att han till och med skulle finna sig
i denna prövning, blev Yvonne purpurröd av vrede och
beskyllde honom för att inte ha något hjärta för sitt
barn. .
Tor tillbragte nu varje ledig minut vid sin hustrus
sida under daglig väntan på den stora katastrofen.
Därför blev han också alldeles förtvivlad, då han en
morgon i början av juli fick telegram från Eda sågverk,
att strejk utbrutit bland arbetarna på grund av
miss-hälligheter med disponenten och att han
ögonblickligen måste resa dit upp för att avstyra våldsamheter.
Ingen annan än han kunde uträtta något därvidlag,
ty han var visserligen en mycket sträng herre mot sina
arbetare, men på samma gång rättvis och frikostig,
och folket hade både stor respekt och tillgivenhet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>