- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
103

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

ej känna unga mödrars vanliga trånad efter att
fortsätta det rent fysiska samlivet med den nyfödde
genom att behålla honom kvar så mycket som möjligt
i sin egen kroppsvärme, och ingen hade ännu sett
henne kyssa hans runda kind eller hans små rosenröda
fingrar.

Professorn reste, eftersom hans närvaro var alldeles
obehövlig, och Yvonnes tillfrisknande gick med fart.
Hon började återfå sitt vanliga utseende, flyttade trots
Tors häftiga och ömma protester, från sängen till
schäslongen tidigare än som var normalt och tyckte ej om,
att man behandlade henne som en patient, ännu mindre
som en martyr. Men hon hade blivit så besynnerligt
tystlåten. Då hon sade något, talade hon med sin
vanliga starka, klingande altröst, men hon talade så sällan
mot förr. För det mesta låg hon på schäslongen stödd
på armbågen och betraktade sin man, där han satt vid
lille Gunnars bädd i stilla extas. Han märkte till sist
hennes envisa stirrande, och i den tron, att det gällde
barnet, erbjöd han sig att vända på den lilla sängen,
så att hon bättre skulle kunna se gossens ansikte, men
det ville hon inte, »det är dig jag ser på», sade hon.
Han svarade med ett tacksamt men litet förstrött
leende, och så var den saken utagerad och glömd.

Då Yvonne fullständigt tillfrisknat, fick kusken
order att köra fram med landån varje dag klockan tolv,
och så gjorde Tor långa promenader i vagn med sin
hustru antingen uppåt de djupa, friskt doftande
barrskogarna, åt Eda till, eller på stora landsvägen,
varifrån man då och då såg en glimt av havet. Yvonne
satt med huvudet mot Tors axel och hade hans arm om
sitt liv, men hon hörde på hans röst, att han hade
anlag för tankspriddhet, och förstod, att han längtad^
hem till sin avg-ud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free