- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
149

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

höra hennes andedrag bli djupare och långsammare,
men inom en kvart sov han själv.

Dagen därpå var Yvonne kryare, fastän ännu blek
efter den genomvakade natten. Hon talade som
vanligt, skrattade till och med, var idel vänlighet och
undfallenhet, och han märkte icke, att hon gjorde våld på
sig för att ej sjunka tillsammans som en handfull
falaska. Landån förde dem till kyrkogårdsporten, och då
de foro genom gatorna, hälsade han så nedlåtande och
triumferande på alla mötande stadsbor, som. om han
velat säga: »Ser ni, här har jag henne nu igen! Hon
skulle stanna borta en vecka, men hon kom tillbaka
efter fyra dagar!»

Inför Gunnars monument firade Tor en stor triumf.
Yvonne förklarade, att ingen idé kunnat vara vackrare
och lämpligare, och att både han och verkets skapare
hade gjort sin sak oöverträffligt. Då hon lade handen
på bronsstatyns huvud och därvid brast i en flod av
tårar, som aldrig tycktes vilja sluta, hade han ingen
aning om, att detta var ett utbrott, som hon med
våldsam energi sökt mota, alltsedan hon återsåg honom i
går kväll, och att hon med flit lät de brännande
giftiga tårarna forsa för att få någon lättnad och ej
sprängas sönder av det olidliga självförakt, som svällt inom
henne under de sista dagarna.–

Livet i Herbertska huset gled småningom in i sina
gamla spår. Tor var en ömmare make än någonsin och
gjorde sig oupphörligt ärende upp i våningen för att
träffa Yvonne, som vanligen höll till i röda kabinettet
innanför biblioteket. Dessa korta men täta besök
plågade henne oerhört, ty nu måste hon ju vara ostörd
med sina tankar; allt var så oklart inom henne, hon
visste varken ut eller in.

Det blev henne outhärdligt till sist att nödgas spänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free