- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
169

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

att den går honom ner till öronen. Ivriga små fingrar
pryda honom med buketter och lagerkransar både fram
och bak under skratt och jubel, ty Gunnar Herbert är
ytterst populär bland flickorna, och två av dem ha
redan varit hemligt förlovade med honom. Äntligen kan
han göra sig lös ur detta myller av vita klänningar och
blomsterlastade sommarhattar, och nu faller han
pladask i armarna på konsul Herbert, som skiner som en
sol och oavbrutet klappar honom i ryggen med sina
stora händer.

Konsulinnan har dragit sig ett par steg tillbaka
under denna scen, nästan som om hon ville gömma sig
undan, men nu är han hos henne, skrattande med
hela ansiktet, slår sina långa armar om henne, så att
hon alldeles försvinner och man bara ser plymerna
vaja hit och dit, och nu kysser han henne våldsamt på
händerna, först på den högra och sedan på den vänstra,
och hon står där och rodnar som en ung flicka och kan
inte ta sina ögon från honom, medan han som
hastigast tar emot lyckönskningar av familjens närmaste
umgängesvänner, konsul Gregersson och överste Bures,
som trängt sig fram. Vaktmästar Sjöblom skruvar
sig på en vink av konsuln beskäftigt fram genom
folkmassan för att komma till rektorsrummet på nedra
botten, där telefon sitter, och medan mängdens
uppmärksamhet tas i anspråk av en ung student, som
virvlar runt i luften över sjätteklassisternas huvuden,
försvinner familjen Herbert obemärkt och är redan ute på
Storgatan, innan någon märkt deras avtåg.

Gunnar går arm i arm med sin far som vanligt, då
de promenera tillsammans ute i staden, och han stegar
så fort, att Yvonne knappast hinner med, utan blir ett
litet stycke efter, men konsuln märker det genast och
saktar farten för att låta henne rycka upp i ledet. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free